av

Det är vädlig kort väg mellan rar på svenskan och rar på norskan. Jag balanserar i båda samtidig. Nu blir jag inviterad till världs-konferenser, jag har tryckat på för många knappar på datan, och ännu så sitter jag lite hjälplöst fast i mönster, med en data som jag ännu inte har låst in, och jag känner mig löljig.

Jag har inte ännu iverksatt det som skall ge effekt. I rörelse innbär många projekt, inte bara dans, men rörelse är motion, fot-vandringar, de långa fotvandringarna i fjällen måste jag ta tillbaka, men jag kan inte göra mig stor, sedan jag går mig bort överallt, även på fjällen.

I en rörelse automatiseras flera rörelser. Alla de tänkta projekten.

Jag kan inte vandra hursomhelst. Jag går ju bort mig. Det är löjligt att hävda att jag bara kan vandra. Apropå hade det passat mig utmärkt att jobba i en internationell miljö, det vore jättetrevligt att prata med alla om allt. Nästan alla kan kommunicera, man ställer bara några frågor. Men sedan sitter jag ju fast i de enklaste hinder, i rörelses-hinder, jag går mig villse överallt där jag bor, ingen ting rimmar än.

Jag kan inte börja med världskonferenser, när jag faktisk inte kommer mig av fläcken. 

Men vandringar där jag bor, bli ett mål eller delmål. Kanske tar vi med oss robin hood, den fridlysta, och fångar skurken peter eller peder, som vakar över källan i skogarna med sin järnhand och som en hök, så bara inga skall få tillgång till det livgivande käll-vattnet. 

in i ett nytt begrepp som heter tillväxt, precis som med ordet hållbart, så fatter bara inga vad det egentligen betyder. Det är som glatt smörr, det betyder egentligen så mycket, men ordet är laddat, kan man gott säga. Man bara säger ordet, som ingen fattar, och alla ser rött, gult eller blått. Tänk att väcka så många känslor för ett ord som bara inga greppar. Det är också löjligt, men så är det i tiden vi lever i, okunskaparna är enorm, men alla hägnar om sina ord, som vore de de helaga korna, fast bara inga fattar vad de betyder här i okunskaparnas era. Där allas åsikter baserat på ord, som bara inga förstår, och som  är vår tids helagheter.

Och ordet betyder: vi börjar med begreppet ekonomisk tillväxt: "ökning över tiden av produktionen av varor och", och sedan vill NE.se att man betalar för resten av meningen, ja precis som med det mesta i vår era, och då är alla lika dumma som innan. Överallt diskuteras begrepp som alla tycker någonting om, men som de flesta inte greppar. Om jag greppar? Som en annan besserwissare? Ja det seni, svaret tar jag betalning för, i min webblåda, som nu, just just nu, blev omdöpt till: Oraklet i Delfi.

Och just Nu får Ni en Delfikaka på köpet!

ut svaret själva på en fråga, och skicka svaret till mig: Är det överhuvudet möjligt, med T-ordet (ja från och med nu, kallar vi det rent praktisk för T-ordet) rent realistisk? Och när ni har klurat riktig länge, så returnerar ni, kejsarens nya kläder, med post nord, för då blev de(T) borta oavsett.

vackert med musiken, ja men visst, var den, men långt ifrån källornas ursprung var det.

Visst har jag nämnd tillväxt förut, och jag vill inte trycka i någon något om någonting de tror är hela sin grund. En grund bygger man på en grund så klart, en källa har sitt ursprung, den är en stabil punkt eller bas, eller som enligt de gamla visa böcker, så bygger man på en säker grund, det är meningen att det ska vara betåndigt. Säkert och tryggt! Eller?

Varför bygger man någonting? Dess större byggnaden blir eller höghuset (ja även ett korthus) dess mera måste det vara fest i något fast, ungefär som när civil-ingeniörar skall bygga en bro, den skall hålla. Den skall vara hållbar? För vi har ju våra eller de fina barn som vill ska bo säkert, för vi älskar ju alla våra barn och andras! Och vill säkra dem och bevara källorna, så att de alltid kan vara säkre på att vi gjorde allt för att skydda dem och deras grund, för att de kan leva ett liv där de stolta kan peka på sina förfäder, och säga, ja visst byggde de säkert, sedan de gjorde allt för oss.

Självklart gjör vi det för våra barn, vi tryggar dem och hela deras framtid, så självklart.

komplett annat, efter att ha sett dagens dr. Phil, så varför folk åker till mexiko när de skall göra smutsiga saker? Det måste va för vackert i mexico, till att dra det ner i smutsen. Eller vad är det för någon skäl till att åka just dit, när man är smutsig?

Lägger man kvar smutsen i semester-paradisen? Blir man renad då, som om mexico var en källa?

flera trådar, jag simpelthen älskar att semestera och fika, det är två typer av döds-synder i dag. Hämningslöst frossande i mat och resor och shoppende, den sista har jag slutat med, eller aldrig börjat på. Varför dras ut mot de okända länder, och sedan sitta att frossa i kaffe? Det ena kan ha med det sociala och samvaro att göra, det andra handlar om att gilla vara med på äventyr.

Men kan när heten också innehålla stora äventyr?

Vi skall till baka till Nackaskogen, Södertäljes historia och Per Anders Fågelström. Då jag var elev vid Hagabergs Folkhögksola skrev jag en uppsats om Södertäljes historia, dvs från ca 1200 talet, och som jag kommer i håg var Södertälje en stad innan Stockholm, och hänger på något mysko sätt ihop med Norrtälje. Södertälje ligger ju vid kanalen som binder ihop Östersjön med Mälaren. Södertäljekanalen har minst en sluss, i alla fall. Belman har varit mycket i staden och även bott där? Vi har Belmans väg, där i Rsoenlund-området. Södertälje blev till en industristad, precis som  staden eller orten, där jag är uppväxt i Norge, med ett smältverk i botten av fjorden, med billig el-från gamla fossar och fall. Jag tror min röda far gillade läget, fast det tar evigheter att restaurera en fjord, efter att ha fyllt i den med miljögifter, tungmetaller och så vidare.

Historian ger perspektiv, och man ser lättare vad det är värd att ta hand om och så vidare, i dag kan man tro att allt är lika platt som teven, och sedan tänker man att man lika gott kan ta hela resten av skiten, sedan det ser så illa ut redan, men det ser ni blir historie-löst.

Stockholm hade urspungligen inga motorvägar rakt in i shoppingcentren, nöjes- och förlustelses-centren, det var mossa, kärr och stockar lagda, så den långa och sega vandringen gick lättare. Och de var som oss, männsikor, men läget var annorlunda.

Tillbaka till den unika Nacka-skogen, med sina källor, rena vattendrag och sin gamla historia som innhåller vad? Där ser ni, för den har också blivit platt; men nu tar vi snart det hela fram i ljuset.

Och vad betyder namnet Nacka? Och vad har det sitt ursprung ifrån?

Till slut måste jag även säga att det var en tid för allt. Nästa år har jag drivit påverkan i 10 år på facebook, och en dag vill jag ha fått nog, kunskapen har nått befolkningen, den kan de bara hålla undan till den når dem, hårt troligen, sedan de vägrar, men en kunskap kan aldrig tilintetgöras, den kan man inte tycka något om, bara bli kunnig i, och sedan kunna förhålla sig till den. Dess längre tid de vägrar, dess hårdare slår kunskapen.

Jag har givit alll min tid i saksfrågen, sedan jag har känt det som nödvändig att alla gör vad de kan, det är en fråga om moral, hederlighet, anständighet, att vara ordentlig och trovärdig och någon det går att lita på. Sedan jag är utbildad i biologi, kemi, inklusive industrikemi, och även har läst fysik, om havstömmar, krafter och tycker om de områden av kunskapen.

Även bloggen har nu via sondmatning? eller var det mera frossa och kanske lite väl för mycket? levd i 6 år, och kanske skall den avvecklas snart när tiden var inne, och före tiden blir ute. Med min engagemang har jag önskat att bidra till att ge livet och människan en möjlighet till att fortsätta att bilda sin historia och inte avsluta den.

Vi delar så furktansvärd mycket värdefullt och spännande tillsammans.

historia, lika gott, ett ostadig folk, med storhetsvansinne? i dag sprider de sina Ikeor, och andra grejer jorden runt. Väl inpackade.

innan nästa avsnitt.

Dagens klimataktion, men utan Lars Epstein, Stockholms-kännaren, och det var inget bra tecken, för han har sinne för det som försiggår. Det var trevligt, men jag är väldig lite extrem och väldig lite sentimental, i bland är det en sorg att förstå hur lite vi männskor delar, oavsett vilka fack vi hamnar i, bara inga delar ens verklighet. Om en inte överger sin egen. Jag tycker så mycket om det jag växte upp i, fåren i fjällen, betande kor, kulturlandskap, harmoni och är inte särskilt förtjusad i provokationer, jag gillar barn, gamla tanter och gubbar, folk som ser konstiga ut, och som inte ser fullt så konstiga ut, jag tycker om att dela med mig, bjuda och erbjuda, jag tycker om att sjunga Luciasånger, alla ihopa, jag tycker om att dela ut pepparkakor, med och utan hemmagjorda röda hjärtan på, jag tycker om att glädja andra, se andra bli glada, jag tycker om att dela min jacka med andra, mina halsdukar och mina vantar, jag tycker om bakelser med gluten och laktos i, jag tycker om det jag alltid har tyckt om, jag tycker om precis det samma som jag alltid har gjort, för jag klarar inte att byta åsikter så fort, jag tycker det samma som för precis 20 år sedan, inga ting har ändrat sig, till något som helst annat. Jag tycker om det stadiga, det som är fast, det som ser ut som det som det ser ut som. Jag tycker mycket om folk oavsett vad de tycker, när de visar vem de är, glädjen i ögonen och glädjen över att få vara den de är, bortanför åsikternas världen. Det tycker jag väldigt mycket om.