i tiden, sedan vi förösker att koppla i hop olika grejer här. Jag har inte gillat poesi, romantisk kliss, var kategorin jag arkiverade det i, sedan jag också kan vara ganska så kategorisk.
Den första boken som
nådde mig, är från Trendheims-tiden, under mina kemi-studier som jag tyckte mycket om, själva temat. Det är långt ifrån poesi. Gene Dalby, var en så kallad gatu-poet, boken har jag ännu, jag hägnar om
dessa, som vore de skattar, de följer mig, så den står i bokhyllan. Det var Ole Thomas som introducerade boken och versen. Och de satte sig, fast jag inte gav dem så mycken uppmärksamhet. Ole Thomas var en medstuderande, en av de
få jag kommer i håg namnet på, några få till finns fortafarnde kvar med namn. Ole Thomas blev gift med sin Winter, med samma förnamn som jag, men vi gjorde en del resor tillsammans, vi åkte till Oslo på hal is,
det var jag och Marit och min kusin? och Wintern och jag. Och det var verkligen vinterföre, jag kommer i håg att JAG körde på hal is hela natten, jag körde med det som jag i dag vet var en släng av Ptsd, jag var uppvuxen med
det, förstod jag i 2018.
Vi åkte till Oslo för att se Stormen, en hemsk balett av Arne Nordheim, en fruktansvärd producent av ny musik och balett, det var verkligen varken eller, eller både och, det var hemskt.. Men
vi var där, och jag kommer i håg hur fruktansvärd plågsam föreställningen var. Ole Thomas var ifrån ett rikemanshem, och jag kommer hur fruktansvärd kallt det såg ut, de kunde inte leva i den sterila rikedomen,
var min konklusion, sedan det var helt tomt i alla rommen.
I Bergen bodde de också ett tag där, det var då jag studerade biologi, och han ritade hela sitt hus som ligger i?, vad hette det kvarteret eller smauet igen? Men vad har det
med saken att göra, i dag bor de i Spanien och driver med oliv-odling, och det är ett problem, för fåglarna? Se nu har jag också glömt det med. Ja det var boken som jag skall se om jag kan citera. Den gjorde större avtryck
än jag medgick.
Ja apropå Marit, vi kallade henne By-MArit och det var logisk sedan hon kom från Trondheim, och by är det norska ordet för stad. Hon också var en medtudent och som sedan blev vänninna av min kusin,
och som vi besökte då vi var på interrail, förste gången, då jobbade hon som gartner på ett slott i Nomandie, Normandie? JA jag tror det, hon var gartner, och jobbade hos en grevinna, apropå rikedom, trädgården
var enorm, det var på samma resan, och det var kusinen och jag på vår första stora resa, Interrail-resan, och den var faktisk lite galen-maja, den var inte välplanerad, kan man säga, och på den samma resan besökte
vi Dorthe som gick på en konst-kurs i fjällen, vi åkte via Avignon eller Avingon eller Avingnon: https://sv.wikipedia.org/wiki/Avignon, jag har glömt nästan alla namnen, det var jätte-tort där uppe, och jag har foton från
både trädgården till grävinnan och från fjällen upp mot Alperna. Otrolig vilken drivkraft man har en del år. Jag är en typisk person som rationaliserar bort det som jag inte vill förstå, eller förhålla
mig till, poesi var en av dem. Marit B var den som först kommenterade mitt blick, som är var det de kallar: thousand ett eller annat: https://en.wikipedia.org/wiki/Thousand-yard_stare blicken som ser fjärmt ut i inga ting, det är som
ett litet funktionshinder, som aldrig fanns, sedan det liksom bara inte fanns någon anledning öppnebart till att ha någon. Delvis tycker jag det är pinsamt och delvis vill jag rationalisera bort det, sedan jag verkligen inte gillar att
ha några åkommer, som jag inte ville veta av.
Nu strejkar musiken min, jaja, så gör den det. Man då får ni väl spela den själva då, att streama musik höres lite hjärndött ut, musik skall
njutas i det små, den skall INTE konsumeras. Då har den blivit som snabbmat, den når aldrig riktig fram innan den går ut igen.