som

Jag är som fast hus, utan grund, eller är beroendne av att grunden är fullständig stadig, igan hemliser gömmer sig i grunden, och måste ha säkre omgivningar, ingen buskar och häckar översikt utsikt och koll. Jag är därmed jättetråkig, tänker säkerhet, trygghet och förutsägabarhet. 

Jag drömde i flera år att jag inte bodde i huset, det var mörklagd, och sedan då jag hade flyttat in, så var det som på prov, och det bytte om och försökte olika grunder, och till slut var det det samma huset, och sedan så försvann huset, och det var där grunden försvann.

Tydligen är det en grundskada, och den tål inte just det mera. Det är ju en väldig skicklighet jag bär på, jag tullar ungefär aldrig utan för mina egna husramar. Jag är ganksa så tråkig och väldig ordentlig, och det är inte så jättespännade att känna mig.

Och på ett sätt så måste jag kräva just det av dem jag har vädlig nära.

Att de är ärliga och ordentliga och vill ha en grund.

Att se på Dr. Phil är också en historia, man har haft olika roller genom ett liv, och man kanske inte klarade alla, men viljan till att göra bra före sig och efter sig, har det aldrig varit någon tvivel om. Det att vilja göra bra, så att det växer och gror i spåren efter en, är en drivkraft, men sedan har man inte all myndighet till att passa på att det blir så. 

Hemlisar eller att aldrig få dela tyngden av det en bär runt på, tar före eller senare knäcken på en, det är bara så det är. Eller som Dr. Phil säger, att man behöver inte dölja det som är, sedan det då inte är något att dölja, antingen hemlisen är en egen eller något annat någon har lagt på en. Och om en inte vet om hemlisen?

Då är den också som en tidsinställd bomb. För det är den alltid.

Nästa alla sidor har sina baksidor, alla personlighetsdrag och alla sidor kan bli till baksidor, det är väl inga pre eller pro, utan något contra.

Tillbaka till gymansiet, sedan jag inte läste poltik, så kom kunskapen bara in via rättvisefrågor, det var nog emaptin som var källa till kunskapen jag fick, det är ganska så komisk, för min far skrev politiska brandtal, sedan han skrev min skol-inlämningar i norska, och när det kom till politk, och sedan läraren tyckte det samma som min far, så gav han samma betyg oavsett vad jag skickade in. Ergo var inte min far duktig på samarbete, när jag ba om hjälp, så tog han hela uppgiften, annars så hade han måtte inlyssnat sig på vem jag var. JAg tyckte om dikt-analsyer, det är i blant för öppenbart vem man är, men jag tog inga häsnyn till det, sedan även jag hade mina glasögon på vad jag ville med framtiden. Dikt och dikt-analyser sto lågt i kurs, sedan jag tycket om kemi och biologi, så lämnades allt annat för just det. Det är jag  ju glad för, men det är inte någon fel med dikter och diktanalyser häller. Jag läste mig inte in på politik, men fick med mig det mästa som hände och tog ställning självklart. Men egentligen säga att jag byggde upp mina egna åsikter, kan man kalla det fri uppfostran? Fast det kulle lika gott ha gott fullständig åt skogen. Från en typ av styrka och till ett fullständigt havari.