som

i den slutna cirkeln, sedan det är oföränderligt, titel och position visar inte värdet på någon, vi kan inte kaste-väsen eller att buga och niga för hattar. Dete är alltid bekvämt att tillhöra överklassen, och köra över problemen och aldrig se dem, inte behöva förhålla sig till dem, och inte veta att det existerar. All utplåning, är baserat på skickt och fömånar och privilegier. 

Där trivs jag inte, sedan jag gillar folk, och då är de folk från födelsen, självklart vill man inte vara med alla, men att isolera sin grupp, när de är folk? Självklart finns det själ till att bygga på olikheter, men nej, kasteväsen och livfjärma miljön, nej, och till slut så bugar man för en bild, eller en avbild i form av en affisch eller en staty, eller rätt och slätt en hatt.

Nej.

hierarki?

Det är en illusuion, för så länge det finns männsikor, så finns det positionering, det är så klart för att det ger status att ha en position, så är det bara att gilla det och för miljösakens skull så finns det ingen anledning att sura över det, där får man göra något i alla positioner, ja i miljösaken, det är bara låta det ske, för alternativet vore absolut Inga Ting, och om livet, djurlivet, det är det som försvinner, över en viss plats i nätverket eller näringhierarkin, för visst finns det hierkarin på jorden.

Hur i all världen släpper man saker man håller på med. Sidan på facebook, att gratta alla, det kan vara rolig i överskott, men när de blir till underskott? Jag får 150 mail för dagen, tänk att ha fått 150 brev i postlådan, det ville ha käntes som trackasering, den som blev av med alla mailen, den som inte tog det på så stort allvar som jag gör. Suck, det att lära att solla, jag kan nog bara strunta och då blir det bra. Lite mera strunta och lite bättre, kanske. Det blev till en konklusion, och en utopia.