vi ha i minnet, att min kusins far hette Ola, och han var något motsats av min egen torftiga och minimalistiska far, som inte gjorde en fluga förträd. Ola gillade öl och bryggade öl på vinden och loftet och säkert
strakare saker med, han var väldig motsats min far, inte negativt, det är inga mått i detta, men han var ju så annorlunda än det jag kom ifrån. Hans far var klockare, Petter, och av min mormor fick jag inte sjunga vissa sånger,
för då menade hon att Ola kunde bli sårad, det var nog helt i onödan och lite löjligt. I alla dagar varför skulle han bli sårad? Hans far var klockare, och han gjorde öl, men däri finns inte någon kontrast.
Han var ingen alkoholiker eller något annat negativt, han gillade gankse enkelt öl. Och att skämta, skämten satt löst. Min far förstod inte skämt, och jag är lite så med, då det kan gå någon
och många runder i hjärnan innan jag fattar skämten. Andras skämt.
Det finns ingen spår av sången på nätet, men jag kan fortfarande melodin till versen: Håll kjeften din din klokkar pind det va
itj derfor æ kom her inn.
Som barn är man ofta så öppen och tolerant, man kan då inte skada vuxna med sådant, det blir löjligt. Det är helt ologisk.
Men Ola är en genomgångsfigur, i väldig
många av de norska gamla sångarna.