som

Som hänger kvar på Facebook, ca 10 år efter sin död, ingen bryr sig om att ta honom bort därifrån, det doftar vanvård. Vi startade upp ett företag i 2007, fast det inte lönade sig ekonomisk i längden, och Thorbjörn var en av dem som jobbade. I begravningen son hölls i pingskyrkan var det många fina ord, men hans familj kan inte ha mycken kvalité, år efter år kommer hans fördelsedag upp på Facebook, mannen är död, och det tillhör dagens samhälle en okunskap om hur man behandlar någon och deras efterord. I bland så ryser jag över skillnaden på familj och familj, och hur vissa låter vara att bry sig, en familj skall stå samman och vårda det som är, även helheten och hantera det med värdighet. Det är verkligen illa att se på att någon vanvårdas även efteråt. En födelsedagshälsning till Thorbjörn, som jag visst nog aldrig kände väl, men som hade blivit 51 år om han hade fått leva vidare. 

jag har haft svårigheter med att bli sedd, men sedan så dör man om man inte att bli sedd, det är ett personligt dilemma. Nu vet ju alla det för länge sedan, jag har inte skrivit om något annat. Det blir löjligt att försöka gömma, som Stackars-Lars säger, de stora höghusen jag drar runt på, inte vara löjlig nu damen, alla vet ju att du drar runt på dem, och sedan ska jag gömma de fortfarande? Det blir urlöjligt, jag får väl bara visa fram det då. Det är löjlig att bära runt hemlisar som alla vet om, och som de säkert har vetat om i decennier, och som så många delar precis just nu det samma. Sluta nu din tönt, att skriva cirkulärt om någonting som alla känner till. Sluta NU!