Jag kan förstå många som inte förstår problemen med klimatet och att vi snart utrotar en million artar, det måste kännas som att agera mot dem som skall skicka upp en raket till Mars. Ungefär så lite
inflytnade över ett vokabular, över begreppen, och hela problematiken. Men det jag inte förstod, var att de lät vara att gilla det jag delar. Eller att engaera sig i det.
Apropå att inte kunde dela sina problem. Att det inte
är mina problem? Jo visst blev de det, för att jag gav dem mitt engagemang. Jag skulle önskat att ha mina medsamansvorna, ungefär som Jönsson-ligan, med alla mina på släp. Eller de tre musketörer. Apropå att stå
ensam i saker. Att skriva en bok om det, nej det ville se mycket roligare ut i verkligheten. Gosh vad roligt det hade varit.
Det blir ju till ett extensiellt problem, för att jag kan inte välja bort något som är så viktig
för min del. Jag tror om jag hade fått vara den jag var, så hade vi nu haft ligan.
Att sprida budskap om elände och samtidig få stöd, men det hade jag självklart gjort, men därmed är det inte så
självklart? Jag fattar ännu inte att det är en skillnad på folk och folk. Och den barriären är också Muren, där bortom sitter dom som inte bryr sig om annat än att äta all maten själv? Och mellan där
blir det ett glapp, som jag inte kan tolka utifrån den jag är och utifrån min kunnskap.
Det är kanske där jag särskiljer mig, för kunskapen är viktigare än att vara social på fel sida av muren. Jag
förväntar en folk-vandring över till min verklighetsförståelse. Fast av vissa får jag berkräftade, jag har haft väldig bra mostrar. Och därmed förstår jag lite mera av muren eller vacuumen, mellan de
olika o och engagmangen. För man kan missuppfatta och tro att kunskap är storhet, men det känns som om man är jätteliten under en börda. Det är väl också en kunskap att förstå att vi alla missuppfattar.
Men den kunskapen skulle jag så gärna ha varit förutan.
Nu döper vi min liga för galen-maja. Nej det namnet är upptagen och hon är frisk och inte galen. Flash-mob-ligan, nej den är också upptagen. Nu fick
jag ett nytt problem, jag har tänkt lite på ett mindre kör ensamble, men man kan inte tvinga sig på folk. Vi säger att det är min liga. Okej, serni där fick vi ett nytt stort problem i världen. Ligan som röjde
marken? Nej det lät inga vidare. Detta måste vi snurra vidare på eller hur? Och alla som vill vara med, säger till i min webblåda.
Varför ekar det, varje gång jag öppnar den lådan. Det vore som om det
inte vore någonting där. Ekot, namnet är upptaget. Soffa-ligan? Det låter värre och värre. Den måste vara driven av ren lättsamhet. Pepperkaks-ligan? Sämre och sämre låter det. Och öppnar
jag webb-lådan så dras jag in i det svarta hålet. Det eviga skrock-progrmmet om spöken går på teven, tänk att de offrar vår tid på tull. Tull-ligan?
De tror att vi, se nu har vi blivit till Vi, tillhör
myndigheterna. Kankse det vore bra. Myndighetsligan. Övermyndighetsligan. Ligan över alla ligor. Tippe-ligan. Nu måste jag snart vila, och inte i frid. Detta har tagit ännu mera otid. Jag måste samla det till en flock och där
börjar det. Hallå flocken! Folk vill vara chefen, så att de blir inte med i andras flockar. Ja just vi har samma problem alla mann. Måste det vara som en liga, det skrämmer ju folk. Högmodets flock. Flocken? Farts-flocken.
Flock-ligan.
Det är april, och jag brukar spela mina april-låtar. Men nu är väl april den nya maj. Det är något med namnet maj eller hur. Men just där stannade min fantasi.
Allt detta måste vi
se näramre på - ja efter påsken. Det är bara att fylla upp webb-lådan tills dess, och inte med tomma ord. Det ekar för mycket där redan.
Jag tycker om bra avsnitt, men de ser ut som resten. De ser inte ut.
Och
stackars gamla Mozart har satt musik till stackars eldgamla Overbecks text, eller motsatt.