jag

Och lyssnat till webb-möte av Greenpeace, det hela problemet är att alla problem är beskrivna nu och att det fortsätt känns som det är på ord-stadiet. Ord får först värde, när de respekteras. Det som är bra i det hela att orden står fasta, trots att ännu inte det andra gör det. Peoblembeskrivningen är krystallklar och fast, det återstår bara att genomföra det. Det är just DET som återstår. Det är där vi är, och mera än det har inte jag att tillföra. All kunskap finns tillgänglig för alla dem som vill ha den, och tycker livet är större än småsaker och köpta ting, och tycker att vi skall fortsätta.

är att delta på ett gravöl, i levande livet.

Man är ingen mask, man kämpar, att sitta att höra på tristessen attraherar inte, man mobilserar, allt annat tar bara tiden, jag tycker inte om tragiska sermonin, jag gillar det inte och kan inte fördra det. Det är inte någon ting för mig. Jag orkar inte det, jag tycker det är strunt, och jag vill inte vara med på något som jag inte gillar. 

Sedan jag inte kan försvara eller förklara det logisk, så känns det som det är jag som förstör. Jag har alltid undvikit ritualer och sermonier, för det känns så fel för min egen del. Det går över en gräns, som fast jag inte kan förklara varför, gör att jag har mått jättedåligt, de gångar jag känner mig tvungen till att vara med på det, Jag mår alltså inte bra av det.