jag

Det är motigt, sedan jag har valt den minst populära sak, och i bland drabbar det en i hjärtat.

Det är ju det att faktan inte kommer fram om det görs till en teknisk politisk sak.

Det finns ett enormt motstånd mot att få jorden frisk och fungerande igen.

Det är tungt att ta sorgerna på förskott, eller scenarierna, i blant gör man det och då finns det redan inget liv mera, sedan man bara følgjer de värsta scenarier och då vet man i dag var vi landar.

Det kräver tydligen ett intellekt och eller begåvning att förstå, men det kräver ännu mera att förmedla det via ord i media. Jag kan gärna stå där också, problemet är ju att det är då som Expert eller Kunnig, eller så får det bli via poesi eller sång, det är en extrovert begåvning att stå fram, och med en fara för att de som saknar någon större kunskap och förståelse kör över en, men vad gör det om hundra år? 

Då finns vi inte mera, enligt scenarierna. Dvs att det finns ingen grund till att inte kliva fram, sedan det inye innebär någon större fara, sammenliknet med scenarierna.

Det är bara löjligt att inte klima fram.

Det blir dumt att inte kliva fram.

Utifrån dagens Facebook, är det RIP vårt liv på jorden.

Det är där det drivs imot, det är folkeviljan, sedan det krävs i tillägg ett extrovert engasjemang.

om man ser det på för nära, så kan man låta känslor av förnärmad, kränkt, besviken och förorättad komma på för mångt och mycket, det har ingen positiv funktion, man äger bara känslan, låt oss säga förorättad, och sedan kan man sitta där.

Går man lite bakut, så få man bättre sikt och det hela ser mera komisk ut.

Att kunna backa tillräckligt är bra, men från där går det inte att backa längre, och därför är det inte allt jag kan se.

Många vill inte att man skall peta dem i nesan, och det vill inte jag häller att någon gör. Det otroligt mycket arbete folk gör, fast det inte är på mitt sätt. 

Fullständig konensus är att inga ting händer. Fortfarande skrämmer miljörörelsen många med hur de kler sig, och det är väl bra om vanliga folk känner sig välkomnade. Egentligen när jag ser på några snälla vänner ifrån Norge, så är det ingen motstånd de känner, men det är bara ingen som välkomnar dem in, och de känner sig inte hemma. 

De flesta vill inte ha ihjäl naturen och miljön, det handlar om att de möter rätt forum, där de igenkänner sig själva, enligt retoriken. Jag måste medge att jag lärde mycket på retoriken, fast retoriker blir jag inte, jag gillar andras noser för mycket till det, fast verkligen inte för nära och inuti dem.