följa klimat-aktionen på lördag, sedan den fick så positiv uppmärksamhet hos folk flest. Det var välvilje stort sätt. Sedan det utstålade dans-glädje, som sagt med Saturday night fever. Jag delade ut flygblad
också, sedan jag gillar direktkontakt med folk och är sällan rädd för kontakten med publikum. Det var en som frågade eller inte förstod varför de inte dansade samba, som om det är knuten till klimatet, det är
väldig många föreställningar, och sedan var det han som körde en tom grön barnvagn mitt igenom, mens ha ropade kommunister. Föreställningen är att miljöfråga är något politisk komplott, jag
har också hört tevekommentar om att de kämpar för sitt klimat, som om han levde i en egen sfär, bortanför klimtet, som faktisisk är luften över oss, eller luften över vårt land och kontinent, det är
den som vi förstör. Det är en ganska stor dumhet att tro man kan leva isolerat ifrån luften över sig, och vi är snart in i sommaren som kan komma att närma sig 40 grader över längre tid, och med en trotsig och
trubbig min, inte tycke de behövre ändra något, inte sina transport-vanor, inte vad de köper eller äter, inte ta del av informationen, annat via lugubre sidor som villseleder, de vägrar att låta det komma så långt
in till sig att det berör dem, men som alla är de redan fångna av den egenproducerade klimat- och klimatgasarnas obönhörlig grepp på oss i nära framtid. Oviljan skapar stora delar av problemet.
Vid att bidraga med
en positiv min, kom vi längre, sedan dans är vägen förbi skepsisen, eller så går den en genväg förbi de olika försvaren som finns hos folk.