undvika premien, toppföljaren, sedan botten och toppen verkar vara väldig nära varandra, som medberoende typ.
Depersonalisering, vad är det, och kan man depersonilisera andra människor? Troligen är det det vi gör
jämnt. Men låt oss säga att de flesta är innanför normalen. Då blir det väldig självupptaget att tro att man är DEN personen som inte får vad den behöver. De andra befinner sig i precis det samma området
ungefär, och de flesta vill känna det samma någon gång. Det verkar vara en last, att alltid ha behovet att reducera den andra för att få ett värde, eller i värsta fall tillintetgöra den andra, sedan den inte
får ha något förmera, som i sagan om Snövit. Att börja identifiera sig med en människa skapar en annan människa, sedan behovet hos alla är lika ungefär. Att få vara en människa. Man kan vrida och bända
på det mesta, så att det blir en människa av en människa, som förstår att alla är människor, och att den ena är inte depersonaliserad om inte folk depersonaliserar varandra, apropå att jobba med människor.
Om man depersonialiserar dem, så gör man sig själv till en omänniska.
Ärlig och det var ju verkligen botten och inte toppen, eller hur? Eller känns det toppen?