Att inte kalla någon vid sitt namn, är att göra den till Inga. Jag känner en som bara omnämndes med öknamn, det har inte jag varit med om, men namnet är centralt för identiteten. Jag hade därmed många
kalle-namn som barn, guld-docka var ett. Guld docka? Det låter inget vidare. Än i dag känner jag glädje när någon säger mitt riktiga namn. Könslös? Inga problem för på hemmet eller ålderdomshemmet
blir du det genast. Skall vi duscha? Säger de till den gamla mannen eller det som var en man och den äldra damen.
Vad svarar man på det?
Egentligen.