tiden jag ville börja rida, men utan stöd blev det omöjlig, det var över två timmar att gå - en väg. Jag tycker om djur och barn, ja inte som vargen i Rödluvan, men mera ett stort hjärta för alla de
små fyrbenta och tvåbenta och hjulbenta, ja egentligen jag har tyckt mycket om alla djur och växter, de har ännu inte hittat på dumma teorier som skydd mot varandra och världen. De är bara den de är och gudskelov
för det. Att lära dumma teorier, som gör det omöjligt att ta in verkligheten är inte speciellt avancerad, i överhuvudtaget, så är det inte så smart. Det är som att stå i regnet, och inte läsa sig
till, hur det är att stå i regnet. Det börjar att bli långsökt. Att tycka om djuren utan att måtte äga dem, ja så klart, de är ju så vackra. Man behöver inte äga allt som är vakcert. Då
börjar man ha tappat perspektiven ifrån då man var små, att äga är att göra om. Där har vi svårigheten, gränslösheten vill alltid över gränsen. och vad gör en åt det? Naturen måset
lösa problemen då tyvärr, det är ju det läran om livet handlar om, om männsikan inte vill lösa dem. Det är så enkelt och så brutalt. Pesten brukar att vara naturens lösning. Den kommer alltid vid överbefolkning,
och gränslöshet. Om inte folken inte ger sig på varandra före. Imponerande är inte någon av dessa lösningar.
Jag har bränd sönder maten min för tusende gång, man kan häller inte laga
mat om man inte lagar den i praktiken, men gör om den till någon syssel som om den inte var på riktig.
Och i dimman av den brända maten, förflyttas fokusen på doktor Phil.