att man som i dag tänker att individen behöver incitament för att fungera i ett samhälle, pengar, så att inte alla ligger under olika buskagen och bara super. Folk belönas med pengar och där kan de mäta varandra
och avståndet till grannen. Och det är hela drivkraften. Många män tycker det okej, sedan de tycker att männen som hamnar långt uppe i hierkan representerar dem, fast den andra ligger inte under ett buskage och supar, den andra
har det i ett barskåp, är det det som håller hela samhället ihop. Sedan många inte är missnöjda med en hierarki, och supande gör inget om det sker i skogen eller från ett barskåp? Livet börjar att
verka som en riktig höjdare eller hur.
Att livet börjar att te sig meningslöst? Ja det kan man tycka om man inte meter det på det sättet. I storleken på barskåpet, målerierna på väggarna och i antalet
garageportar och i materialet på garageportar. Varför lever man? För sin garageuppgång i mahogny, eller i teak, det finns bara ytan för den är mätbar. Och alla typ av grupper och samhällen mäter varandra i förhållande
till varandra, garageporten i centimeter. Min garage är större än din, i millimeter. Nu har jag levd en period med hopplösheten lite för nära.
Garageportar är inte intressanta, men om det är alltings mått?
Att det är så på riktig? Att jag som individ inte är någon, om jag inte meter mig mot någon, att livet består i olika mått på barskåpet och garageporten, att hela livet handlar om att tävla om
omfånget av barskåp + garageportar, att däri ligger lyckan. Bara i jämförandet. Meningslöst? Ja verkligen, men om det är limmet i samhället. Det finns inget utom garageportar och mått på barakåpet,
det var allt det var värd att leva och dö för. I bland börjar livet kännas meningslöst, sedan om det är incitamenten i alla grupper, att mäta och jämföra storleken på sina väskor och ryggsäckar,
matlådor, häckar och buskagen i trädgården, och även kunskap, som även blir ett mått i antalet pengar, digitala, det är allt, och sedan blir det en resa till Syden, sedan livets mening blev borta, så hela livet
handlar om att bunkra på av sånt som är mätbart i förhållande till grannen.
Suck, är livet så hemskt? och var var livbojarna?? de finns i sjön???