Då får man inte skriva, sedan hoppet hänger hos de få som driver de livsviktiga frågorna och de får bära allt, och skall inte bära runt på hopplösheten själva från de oengagerade. Därmed
får min engagemang vila upp sig, och jag får en paus kanske från den inerta sega viskösa massan, som lever för att? De lever för att föröka sig? Ja men det är just det de förstör, vi får inte
någon fortsättning om den viskösa sega massan fortsätter att tro att de kan föröka sig, när de förstör just den biten. Vi lämnar den viskösa inerta massan som så visst överlever ett tag, men
lever gör de inte. Och jag orkar inte att se på dem, jag måste ta på mig syremaskan.
Vi går över till next level, jag skall provdansa den 18/1 det blev inte samba men salsa.
Och antingen släpper jag syremaskan
eller inte.