sista ordet var inte sagt än.
Som person är jag väldig förtjust i harmoni och konsensus, att jobba med samhällsfrågor eller politik kräver att en ser världen med politiska ögon, eller samhällsbyggnaden
ögon. Jag har gått så less på folk under åren. En arbetare är bara det så länge det lönar sig, och vill inte identifiera sig med rollen den dagen lönen överstiger det. Då oljemiljarderna rullade
in i Norge fanns inte några arbetare kvar. Maxlön? På något sätt känns det aom jag har sätt det mesta, att alltid ha varit för gammalklok, och lusten att ge sitt stöd enbart till naturen, som saknar egna motiv.
Fast det är människans överlevnad det handlar om. Jag har gått less på folk och fast jag är social, så önskar jag i bland att man inte behövde se dem och deras eviga tjafs och det som lätt kan kallas deras
eviga dumheter.