människor som har lämnat eller lämnas av flocken, en del starka barn börjar tidigt att gå i egen riktning, eller en förstår som ansvarig vuxen att vägen inte är farbar, och många kan fatta när
det är för sent. Det är ett ansvarstagande av större grad, och att ignorera någon är alltid att utsätta någon, och det skall man aldrig göra mot någon.
På något sätt var det alltså
historian som upprepade sig hösten 2017, men det som i början var en egen väg, kan börja kännas som ett uppdrag undervägs, och på något sätt börjar det att handla om liv eller död personligen, för
den som tar på sig uppdraget att vända allas färd mot stupet, och en klarar inte uppdraget, utan att förlita sig på stöd ifrån olika källor. Att gå sin egen väg, handlar om att förlita sig på
något bortom flocken, sedan många inte fick stödet runt sig. Man börjar jobba för flockens överlevnad, men mötas av ett kallt ignorerande samtidig.
Intuition är det man förlitar sig på, och då
börjar en vända sig till sin egen lyhördhet.