och

Min mor har varit totalt ur balans, i dag hade det gått så långt att jag föröskte få henne inlagt, men det ville hun inte, hon skickar mail efter mail efter mail efter mail, sms efter sms efter sms, i oblans och den stressen som hun genererar är som en typ av atombomb; då hon skickade obekväma sms till min svägerska så blev det nog. En skulle tro att även jag föraktar min mor, det gör nu snart alla, men jag har inga problem med att förstå min mor, och jag kan inte fördöma henne. Jag växte ju upp bredvid sängen och kunde förstå logiken i hennar värld, vi bär alla denna bit av rädslan och kan gå igång på den. Hos min mor tar det över och blir hela världen. Jag kunde varit där idag, för det var detta jag lärde av min mor. Men på grund av en bra start på livet, och en långsam väg tillbaka, kan jag förstå, men inte godta mors agerande. Men jag har fått med mig en större bit av rädlsan än jag önskade, men med hjälp behöver jag inte upprepa mors misstag. Mor kan inte förstå och acceptera gränser. Jag förstår ju gränser, men inte vissa typer, som tystnad, den ger mig ingen information, och jag kunde ha upprepad mors misstag om jag inte fått hjälp med den biten. Min kusin satte tysnadsgränsen, hon hade nog varit less länge, och det skulle det ta halva bloggen att fatta. Är tysnaden total så betyder det NOG. Jag är glad jag hann fatta det innan jag hade gjort som min mor, och trott jag hade gjort någonting fel, och mailat ner min kusin, som då till slut hade kunde lämnat med förakt. Ja hon lämnade med typ förakt, och gudskelov satte jag gränsen där och kommer aldrig kontakta henne igen. Folk setter olika gränser, och de flesta civiliserade människor förstår det. Utan blir en ganska lost. Nu har jag även förstått att folk menar det de säger bokstavligen. En får ta folk på orden eller tytsnaden. Folk anpassar sig dessutom tiden, i dag är inte trofast någon hederstitel, det tillhör de efterblivna, och är inte streetsmart. Jag tänker inte anpassa mig till tiden på det sättet, jag har ju fått en liten bonus, med min uppväxt, det går inte att förakta andra. På sängkanten till min mor såg jag ner i avgrunden och jag lärde respekt för den, jag har känd på den, och förstår det lidande det innebär att vara ägare. Det går inte att förakta de som inte klarar målen, ytan, stilen och tiden. De udda är de som inte har klarat de hårda kraven det är att vara "rätt". Men om jag skall få det bra må jag kunde förstå normen, jag måste kunde anspassa mig till tiden, och jag måste inte sjunka lågt, då blir det som med mina retoriska analyser, de kommer till att bli underkända till jag blir 110 år. Det handlar om att kunde förstå och tolka och spela med när det behövs, det går inte att bli bortgjord. Men om jag förstår och kan anspassa mig så betyder inte det, att jag inte kan välja aktivt bort det som jag inte gillar. Jag gillar inte fomaliteter scheman och betyg och standarder där 2/3 aldrig klarar nivån.

Jag har ett stor hjärta för alla de som inte klarar normen för det lärde JAG som barn.

Ja det har varit stressigt, lugnar det sig, så kan du vara säker på att något sätter i gång, replay.

Det måste nu ha varit det jobbigaste tiden det här, och jag skriver för att stå på mig, annars kommer det forstätta så, att andra står på mig.

Bertil hade en humor och alla jag berättade om levandegjorde han i den grad att jag stackarn, som försöker glömma det hela, blev mitt i ett drama, där folken blev levandegjorda, och rädd blev jag, det skall bara några ord till nu för att levandegöra skräcken.

Men det han gjorde positivt, var att göra alla till otympliga figurer som gick på en liten tjej som inte kunde försvara sig, och som skulle få fortsättta att leva så. Alla mina närmaste vuxna omgjorde han till vad jag känslomässig känner, och mindre skall det inte till för att jag hamnar DÄR.

Parlalellt läser jag i kurslitteraturen om behovet för motvikt: När.. våld i familjen hemlighålls, har det för den som drabbas och äger det som hänt, då ingen giltighet...och hen blir bärare av en katastrofhemlighet i ensamhet. Och vidare: social isolering och tyssnadens kultur, familjehemligheten, förhindrar att livssituationen i familjen blir belysta av andra. Den kulturella struktur vi alla är delar av, upprätthåller sina tabun med förakt för hen som bryter tabut. Den kulturella ogiltighetsföklaringen år en kraftfull process, som kan motarbetas bara genom en lika kraftfull giltighetsföklaring.

Då får Bertil mycken jobb, det är bara 5 år sedan jag började prata om denna historian. Och motvikten finns inte i närheten alls.

Men vidare sa Bertil något klokt och det är att alla de tre män som jag levt med har varit avstängda, far bror och man. Och alla har bidragit mycket stärkt till att förstöra självförtroende, och alla har visat en förakt och nervärderande hållning, definitivt.

Och sen då, hur skapar jag en lika kraftfull giltighetsförklaring. Det du; min ena dotter har ingen aning om historian, hon är väl vuxen, och den andra har jag försökt föklara men jag har ju inga bra ord och begrepp, OCH man får ju inte tala illa om fädrar alls, det blir som att gå en stram lina, i princip omöjligt.

Men jag tror det är sant tyvärr, mina försök att glömma igen, att inte vilja äga den, att inte vilja vara en del av den, kommer att hindra motvikt. Jag måste nog genom för mig okända vägar möta detta som var, och hitta mod nog att se det rakt in i ögonen till det viker, och då är detta bara svada, för hur GÖR man det egentligen, detta är mina spöken och ingen andra kans se att det spökar omkring mig, och hur skaffar jag mig då motviken. I dag är det folk som förstår detta, jag har några kvinnor, vänninnor, en kurslärare och då även Bertilmanen som förstår, men hur kan jag själv anvvända detta positivit så det blir en motvikt så rejell, att dessa aldrig mera provar att försöka att tänka på att stå på MIG mera.

Med andra ord får jag stå på mig, men för fankern det var ju motsatsen jag lärde som barn och ungdom och som ung kvinna.

Hm, ja nu bor jag mångkulturellt, många ensammödrar, och mycken natur. Går det att använda mina två utbildningar och kombinera dem här i förorten?

Tänk att ha en liten grupp av mammor och barn med ut i naturen, och guida dem genom naturens hemliga liv, och väcka barns intresse för de små mysterium runt omkring oss, ja och även ta lite hand om mammor och barn som blir för mycket ensamma. Naturen behöver barnen och barnen behöver natur. Vilken kombo det kunde ha blivit.

Mycket får en höra innan öronen ramlar av! En dam jag pratade med sa att jag var extra smart, och det var ju något jag inte gått runt å tänkt på precis.

Låt oss säge det då, för då kan det ge en mening att folk har gett sig på mig, medan jag har undrat vilken glädje de kan ha av att ge sig på en med dåligt självförtroende.

Så har de sätt någon som de måste ha ner på ett lägre nivå, da de upplever det som en typ av hotbild, och det är flera han än hon som har försökt senka mig till en nivå där mitt självförtroende dalar ännu två hack ner.

Jag har undrat vad det är för glädje de har, jag har ju ingen karriär diplomer eller kungens hedermedalj i titan att visa upp. Jag har inga gömda pokaler, eller silverskedar i guld eller diplomer eller nobelpris eller är miss World än.

Jag har undrat varför så många upplever mig som en konkurent när jag inte är deltagare.

Ok det är först gången någon har sagt någonting så nära det där, jag klarade skolan utan att göra lexor, det fanns inte någon driv alls att göra dem, och har högre än medelvärdet, men absolut inte någon elit-elev. Så då har jag tänkt att jag var en medelelev, typ.

Oavsett om jag det kommer av att jag tänker annorlunda eller tänker mera eller tänker mig före, så hade jag aldrig räknat det som något som behövde sänkas, jag har verkligen undrat, för att även min kusin valde bort på ett onödigt sätt, som om det fanns någon legitim grund till att var osnäll?

Här går jag runt med ett dåligt självförtroende, en välutbildat ingenting, och möter så många som skall hävda sig när de ser mig, och jag har tänkt varför? Det är då helt onödigt, det är alldeles konstigt. Vad är det de vill, och varför tävla mot någon som inte gör det, och när en kan ta ett glas saft och prata i lugn och ro, om allt från allt till ingenting egentligen, ganska enkelt och okompliserad.