Mycket får en höra innan öronen ramlar av! En dam jag pratade med sa att jag var extra smart, och det var ju något jag inte gått runt å tänkt på precis.
Låt oss säge det då, för
då kan det ge en mening att folk har gett sig på mig, medan jag har undrat vilken glädje de kan ha av att ge sig på en med dåligt självförtroende.
Så har de sätt någon som de måste ha ner
på ett lägre nivå, da de upplever det som en typ av hotbild, och det är flera han än hon som har försökt senka mig till en nivå där mitt självförtroende dalar ännu två hack ner.
Jag
har undrat vad det är för glädje de har, jag har ju ingen karriär diplomer eller kungens hedermedalj i titan att visa upp. Jag har inga gömda pokaler, eller silverskedar i guld eller diplomer eller nobelpris eller är miss World
än.
Jag har undrat varför så många upplever mig som en konkurent när jag inte är deltagare.
Ok det är först gången någon har sagt någonting så nära det där, jag klarade
skolan utan att göra lexor, det fanns inte någon driv alls att göra dem, och har högre än medelvärdet, men absolut inte någon elit-elev. Så då har jag tänkt att jag var en medelelev, typ.
Oavsett
om jag det kommer av att jag tänker annorlunda eller tänker mera eller tänker mig före, så hade jag aldrig räknat det som något som behövde sänkas, jag har verkligen undrat, för att även min kusin valde
bort på ett onödigt sätt, som om det fanns någon legitim grund till att var osnäll?
Här går jag runt med ett dåligt självförtroende, en välutbildat ingenting, och möter så många
som skall hävda sig när de ser mig, och jag har tänkt varför? Det är då helt onödigt, det är alldeles konstigt. Vad är det de vill, och varför tävla mot någon som inte gör det, och när
en kan ta ett glas saft och prata i lugn och ro, om allt från allt till ingenting egentligen, ganska enkelt och okompliserad.