till tull är kanske meningskapande, och det folk håller på med hela tiden sig imellan. Via kommunikation, så bygger man upp en mening, och om vad som är stort och inte och vad som är viktig och inte. Och diamanter som
egenligen är glaspärlor eller kol-stenar, ger man ett högt värde, även sports-prestationer och Picasso. Fast målninge inhåller säkert mycket tungmetaller. Och efter oss är det bara som skräp. För männsikor
är det viktig att skapa någon mening utifrån vad de håller på med. Annars vore säkert livet meningslöst.
Att 10 år gammal börja läsa gaskamare-litteratur, min far hade en egen stor avdelning. Gjorde
det väldig svårt. Sedan jag upplevde mig försvarlös på den tiden, så skedde det en identifikation med de som utrotades, och hitta någon mening ble svårt, värderings-sytemet ändrade sig helt.
Meningen
skall en då hitta utifrån den litteraturen, och samtidig det som händer runt en i vardag, hemma och i skolan. Det har varit som ett jättespyssel. Det har varit svårt att få ihop det till meningsfull sammanhang. Att svartmåla
någon helt och sedan misgilla dem, till att de inte har livets rätt. Det är svårt att greppa. Fast i den tiden jag har gått runt i Stockholm och sett på munn-skydd som ligger överallt, så har man nu kanske tänkt
i blant att det vore skönt om alla dessa folken gick upp i rök, men att iverkställa det, ville nog säkert att upplevdes svårare? Det hoppas jag verkligen.
Om man inte har snälla barn så kan man läsa gaskamare-litteratur
på kvällen för dem.
Tull är befriad för någon mening. Och det var säkert hela meningen.