så måste jag säga att människan har fem eller sex sinnen, doft, hörsel, syn, känsel och smak, inga av dem får man använda via en dator. Den är inte smart, den är programmerad, den har inte ett hjärta,
den struntar, den är inte uppriktig och den skapar inga vi-känslor. När man faller är den likgiltig, och fast alla svenskar pular med sina datorer, så är det i princip omöjlig, den är helt stel, kall och oflexibel.
Kan man säga att det enda människan delar i dag är var sin dator. Jag bär inte hoppet, sedan jag inte har den stora översikten, men var och en är viktig, och kampen är inte synkroniserad, när någon tar upp hansken
eller stafett-pinnen vill man följa den, men kan inte när man då inte längre kan springa. Man kan inte hjälpa den som behöver det.
Det hände något under sista Researcher-desk mötet, då vetenskapsmännen
och kvinnorna satt och grät över jordens öde. Man skall aldrig dela missmodet vidare, sedan då vinner det andra. Att skapa gemenskap via hat och missnöje, och att inkludera och bjuda in via ordet Vi när det egentligen menas Jag,
kommer till att förstärka döds-spriralen som inte drivs av annat än ett missnöje och hat mot någon. Att skapa en värld av datorer där man visst kan mötas men bara använda en av känslorna egenligen, och
det är hörseln, fast inget längre är spontant, skapar bara en nidbild. Bilden är gravt förminskad och man ser i grunden ingen.
Vi har lagat för många monster i olika fack som då har hamnat ensamma med eller
utan datorns hjälp, och det kallas utanförskap.
Att vara driven av uppriktighet, kräver att man även behöver någonting för att kunde bära uppriktigheten vidare. Det är sorgsamt när man inte klarar
att synkronisera och bidra. För alla har även ett privatliv utanför skärmen, som stjäl ens energi och kan avgörande när vi inte delar annat än en skärm, och som då ger en nidbild, som inte vill annat än
att samla ens uppgifter via det som kallas coockies, och vill att den enskilda känner avmakt.
Det är den man spinger för, möjligheten att påverka och ändra makten och påverka hoppet om att kunde överlämna
Jorden vidare i ett bra skick, och att inte överge den.
Hoppet ligger väl oavsett Jorden tillstånd i att man möts med alla sinnen och att man får en naturlig Vi-känsla och vill ha en gemensam fortsättning, och man
vill inte att de som hävdar ett Vi i eget syfte, får bära staffetpinnen, då den accelererar och fullför massutrotningen.
Jag antar att Vi egentligen vill SÅ mycket mera.