mot

man egentligen på riktig, när man inte har själva staffaget av ett hem mera,

och kan lotsas-leva med att köpa en mängde prylar till sig själv och huset eller bostaden.

När livet blir helt på riktig, och den konstgjorda tryggheten raknar. Det är inte för givet att en mängde folk kan leva helt avskurna i en stad, det finns egentligen inte så stort överlevnads-utrymme i en stad.

Det blir till ett oproduktivt gäng, som lever på någon annan, sedan allt man äter måste man egentligen producera själv och energin måste man skaffa själv.

Och man måste röra sig mellan de olika livsupphållande aktiviteterna.

Lite av det är essensen också i Prøysens berättelse. Lotsas-livet har en tidsgräns.

Man kan inte tro att det går att överleva över flera decennier, i en lägenhet, där man dirigerar världen via en ganska så livlös och dum smart-phone, egentligen är det riktiga ordet en dum-phone.

Och sedan invänta hem-pizzan i decennier, swischa pengar och vipps så röjer världen sig.

Det är som en lång illusion, och sedan det är en illusion, så kan den inte vara för evigt.

Det är ett dockhem.

Men att kalla en stad för en asfalt-djungel? För staden är ganska så livlös och ganska så död.

Jag kommer aldrig till att hitta min livs-källa här. Alternativ djungeln?

Ja, tyvärr överlevnad börjar där något ställe, sedan när det kommer till ren överlevnad.

Och det gör det om och om igen i människans historia.

Så är den ganska på scratch, och utan fabrik-sydda kuddar under armarna.

Livet är tufft, det är en illusion, att inte förstå det.

Att det varvar mellan säkerhet och osäkerhet, ja i själva livet.

Och där befinner en sig, sedan de goda perioder varvas med dem;

där man är helt prisgiven livet i sig själv; det kan vara i en djungel, eller i en boreal skog;

i de nordligaste delar av världen.

Till slut måste vi vara helt ärliga här, för jag sa att sagan hette:

Vem är det som ringer på min dörr, men där drog jag lite för långt före, det är den nästa sagan som heter så. Och den är den fria översättningen av: De tre bockarna Bruse. Denna sagan, vad heter den?

Svaret kan i skicka in till men webb-shopp, och svaret kostar er bara ett par tre tusen kronor,

och utan frankerings-omskostnader.

så hade jag omkommit om jag inte skärper min oförmåga till att välja.

Nu vet jag inte riktig vilka frukter som växer i djungeln, snackar om att vara dum, men jag kan frysa fast i mellanrummet mellan en persika och en banan, verkligen bli så obeslutsam, att jag blir uppäten på grund av det. Det går inte att stå och vela i djungeln, därmed så måste jag bli av med mitt evindliga valande, för om jag blir uppäten så blir jag rent bokstavligen till inga ting. Jag är en riktig velare, och jag kan fastna mellan ett ja och ett nej.

Det går inte, om jag verkligen vill överleva. Och det vill jag.

på en svart panter?

Ja just, det vore något det, graden av chansen till miss-lyckas är enorm, för att säga det mjukt. Att ställa upp i leopard-päls? För är nu inte pantern egengtligen en leopard? Oavsett så är det så genom-skådligt att det verkligen inte vore mödan värd. Pantern går inte på den!

Att utrota den ensamma pantern då? Så att du vann, game win?

Faktumet är att vi snart har realisert det scenariet, personligen så ville jag inte gjort det.

Den dagen får du igen.

Och den dagen det inte finns något djungel och panter kvar, så är det garanterat GAme over.

Vinstmöjlighetarana är helt på marginalen i denna historian.