tänka, vilka hemska energitjuvar som plockar upp all plasten och andra som dumpas i gröften, full frihet är att kasta plast och andra runt förbi i naturen, och sedan kommer de dumma energi-tjuvarna och plockar upp dem?
Ja,
för det beror på perspektivet. Vi stannar där.
Nu har jag dubbelsidig frozen shoulders. Dags att låta det hela häva sig.
FAst inte ännu, jag drömde om hus i minst två år, jag bytade och provade
och vissa gick i gen i drömnarna och jag kan nätan beskriva i detalj husets insida. Det var som att prova skor ungefär, nya och nya hus, men vad betyder hus i drömmarans värld? Hus har en fasad, men det var insidan jag provade, jag
blev ungefär hemstadgad i mina drömmar, kan man hitta sitt hus där kanske. Jag förstår inte mere än de flesta, två år i olika lägenheter och hus. Är det inte märkligt?
Kan det ha med identitet
att göra? Kan den ha blivit sönderslagen på vägen?
Det är ingen orimlig tanke, sedan jag kommer i håg tiden innan, men som i en dimma.
Nästan som om det var någon helt annan.
Kan man tappa sin
anknytning med sig själv? Se den frågan, är för stor för mig än.
Jag tror att det är det som är allvarliga trauman, när livlinan kapas ungefär helt.
Så om jag går in i Madli, så
får jag gå döden i möte.
Och om de som bodde i huset var närvarande då det hände, men inte ville att det skulle komma ut?
Då blir huset som förgjord, och det som var enkelt, blir till ett livslångt
onödigt komplext pyssel, med för få pussel-bitar, de verkar vara mixrade och blandade, och där många verkar vara undangömda.
Ja inte alls så otroligt.