mot

dygn tar det att återhämta sig efter mardrömmarna, ja men så är det.

Jag blir till en robot som bara agerar efter mardrömmen. Om det finns så många krafter i människan, så går det att förstå allt motståndet i att agera lika, som om de var en robot. Det är inte bara bara att avvika ifrån det inprogrammerade. Vad det nu än är.

Vad skulle jag nu säga med det, egentligen. Det råder alltid en viss osäkerhet mellan folk, sedan det är först hela nära att man verkligen ser varandra ocn motiven. Naiviteten fungerar bara om en överser många olika drag. Men motsatsen är värre, det att aldrig sträcka ut handen, bidrar till att så många händer missas. Mörkrer blir till i och med att inte några möten sker.

Det är bara i mörkret att folks ageranden blir till helt osynliga.

med världens mardröm, jag bodde nu i det mörklagde huset, men det var i stort sätt mörklagd och de två andra där var inte vänligsinnade. Närvcells-minnet minns allt jag inte öppenbart minns. Och kroppen förlamas av drömmen. Ombytligheten är det läskiga, det som bara upphör att vara. Och det som inte gäller. Själv har jag ett ganska stabilt käsnloliv, när jag reagerar går det lika fort över, men låt oss säga att der aldrig hade gått över? Vi kan tänka oss att vi är i Bosnien, och plötsöligen går grannarna i gång på oss, med mord i blicken. Det är ombytligt, och inte så särskilt öppenbart. Man kan skapa mosatster i alla, det kan vara i en röreslse som inte känner gemenskap, eller inom familjen, där den som fick pengarna aldrig kan förlåta, och inte de som inte fick pengarna häller. Sårade känslor kan leda till ombytlighet, de ligger ganska nära, lite värre är det när den kommer som dr. Jekyll och Mr. Hyde, för då är det ombytbara ogreppbart. Om man skall känna sig som ett, så beror det på. För man måste ha samma mål, men även känna sig som ett. Jag tror det kan vara svårt ännu i ett samhälle, som dock har en verkligen motsats, men som inte är så öppenbar. Motsatsen är ju dem som via för mycket pengar vill förstöra naturen och miljön, men samtidig belönar den tillsynalåtande befolkningen med pengar. I bland med för mycket och i bland med för lite. Motståndaren blir luddig. Att så ont blod, heter det i någon saga, ja en norsk en, för det är väldig lätt att skapa splid, i något som ännu är en homogen grupp av individer, och som ännu inte känner sig som ett. Målen är oklara, för vad kommer efter?

Målet är ju inte ekosystem-kollaps. Men att hindra den.

En annan mardröm jag växte upp med är att bli fångad av drag-suget, innan forsen drog en och en inte orkade kämpa mot längre. Viljan är ett ord som kommer in, för alla band mellan folk beror även på vad en vill. Man utgår ifrån att det finns band mellan folk av olika slag, att de inte är ombytliga och att man vill nå ett gemensamt mål. Om ingen band fanns mellan folk, så finns det inte mycket kvar. Någon form för band och vilja till att ingå i förbindelser av något slag, är ett måste. 

För om inget beståndigt finns kvar och allt är ombytligt, så finns det inget gemensamt.