mot

accident

inte med delfiner, det var en stor livslögn, jag gick trappan ner och ut i havet, sedan minns jag inte mera. Det var nog inte delfiner just där jag plaskade.

De matade delfinerna och andra valar från båtarna, dvs de kom för att få mat, det var ju väldig många delfiner där. De är ju så vackra, en elegans, och de verkar simma på sidan och se upp på en. Jag har fortfarande bilden från båten och resan, det hela känns ganska så overklig, Jag har ju sätt mycket av det vi utrotar. Det är fruktansvärd. 

Hur orkar man fortsätta när det sker som på samle-band. Det hela känns så hjälplöst ut, självklart så är det möjlig att stödja de organisationer som jobbar mot utrotningen, men vad gör en för stunden åt det, det är som att låta det ske, sedan det är satt i system och med de flesta i världen bundna till att se på, via sparande, resor, ja just, via maten. Pressbyrån är dränkt med Plast och Palmolja, det är en äcklig kontrakt, man mördar varje gång man äter, man torkar sig efter, det är ju papper och plast och palmolja och chocklad, den är säkert inte certifierad den häller. Varje gång man ser på teven, de reklamerar ju för det, och skickar slöteve så man inte behöver att förhålla sig till sina synder, varje gång man köper kläder, de kastar näsatn plasten efter en fortfarande, man är bunden i den och den hänger efter en, som om alla vill att vi skall dela på synderna. Det är att bjuda alla in på samma mördande, vill du inte, så skall du! Allt är dränkt i plast och papper och det hjälper inte att säga till, jag har försökt, tre år efter en har sagt till gång på gång, så är det precis samma gula äckliga plast-locken på kaffen. 30 år och 50 år efter att alla visste det var fel, så när de har låtit vara att skria om det i tidningen i ett halvår, så är det pån igen och igen och igen. Det vore som om de hade plast i öronen. man borde tagga palstskit på affärerna, det är ju fullständig ärlig marknadsförning! Är det egenligen affärer, det är mördare-firman, ta två och drep hundra! 

I all världen, godtar man det tretti år senare? Varje pressbyrån dreper ungefär 100 av de mest sällsynta djuren varje dag, ja ungefär. Värsågoda, sedan folk hänger runt plasten och nu kan man scanna utrotningen, sedan då känner de sig mera utan skuld. Nu kan kunden få skylla sig själva för att det mördar 33 djur i en blink. 

Och dem drar du med hem i form av plast och palmolja och sedan äter man de 33 djuren man döder. Inte sant, man får inte direkt känslan av det när man äter, fast länken till mördande är streck-klar.

Usch!

Den första skräck-filmen jag såg. Jag trodde den var så mycket värre.

simmade med delfiner, som har vatten-skräck?

Men ni förstår, det är olika världar, och de hänger inte ihop, förstår ni.

De hänger, inte ihop, och att se på Agatha Christie, framkallar den ena och minskar den andra.

Nu är vi inne i cirkeln igen, för jag borde nu inte se på skräck-filmar.

Att det inte är skräck? Ja just som Hitchkocks Rebecca, så är det just det det är.

är det på Elvis, eller var det.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!