mot

Jag som tycker om att vara stor i munnen, och tulla och tramsa gränslöst, så var gick nu gränsen? Om man måste stå upp för varje mening. Jag som gillar att vara off-lined, att tycka och utrycka mig precis som jag kommer på för stunden. Jag som älskar gigs och stunt och strunt, och folik som har humor. Jag inte kan utrycka mig rent seriöst, för att munnen har grodor i sig, och jag som älskar att ta krokben på dem jag gillar. Tänka sig ett liv utan att göra stunt, sturnt, gigs, att måtte sluta ta krokben på de offer som jag gillar? Att inte kunne köra mittt i gräddfilen, sedan grädden inte var min?

Frågan är vad man vill vara eller inte vara. Komiker, jo fast inte i något inrutad program, friheten vad är de egentligen, att kunde definera vägen kanske. Musiker, att sjunga sångar som bara jag gillar, det vore ideellt att få scenen och hela kören med sig. Politiker? Jag saknar hela erfarenheten, jag är inte precis skolerad, det går nu inte bara att köra över EU-chefen, fast jag hade gillat att be honom vara tysst, fast det hade han inte lyssnat på, att ta krokben på EU-chefen? Det heter kanske inte EU-chef? Han hade trott det var ondsinnad om jag tog en gigs och tok krokben på honom. I all världen, för det finns folk som är slugare än jag. Och de tänker att alla vill ta dem. Och de gillar inte mina sätt att ta forumet på, med krokben, ja med foten min, inte i överförd mening, att tulla om hans kostym färg och mönster. Och utan ironi.

Jag älskar gigs stunt och tull, det vore säkert den bästa utrycksformen, men nu har jag torr-tränat på Anna, och det är typ jag som skrattar. 

Att jag är ganksa analytisk, ja fast jag kan inte prata på det sättet, jag hade perosnligen dött av ren tråk, analytisk är väl att lyssna och fånga upp vad som pågår. Men mera är det inte, och det är väl inte något andra kan ha glädje av?

Måste det vara så komplext, de kräver att bli tagen på allvar. Men ni förstår om man vill bli tagen på allt för stort allvar, så når inget ens hjärta. 

För mycket av det som sker kan man bara uppleva med hjärtat, det är ordlöst, och när man har stängt för det? 

Så når inget fram enbart med orden.

Dessa orden har jag lärt av min mor:

Sukk mitt hjerte , men brist ikke..
Du har en venn , men du vet det ikke..
Han elsker deg , men tør ikke, for andre sier han bør ikke.

Men så vill man ha källor, suck hjärte, forum.kvinneguiden.no, men brist icke.

helt allvarligt, när jag inte vet, så brukar jag att backa, dvs att inte veta betyder att det är omöjlig att tycka saker. Språkrör? Jag måste ju ha lyssnat på folken innan. Det är ju inte bingo-lotter, och palmoljan? är det inte meningen att vi skall ha självförsörjning, men på vägen där imellan? vet jag ju inte, sedan det finns vägar en måste gå, och där har jag inte kunskap, och då brukar jag att låta vara att tycka.

Det måste gå på kunskap eller magkänsla, och saknas den grundläggande förståelsen, så måste jag vänta. Kanske har jag en förmåga där, till att vänta, fast då saknas magkänslan och den kunskapen. Men jag är ingen gambler. Men där finns det andra som är duktiga. Det är också en förmåga.

Bill Gates, är han bov eller välgörare, men mycket pengar har han, långt över-kurs, men då har han makt. Pengar är ju makt i dag. Han är kanske både och, en bov och en välgörare.

En gambler är en som är båda känslig och intuitiv, jag kan också vara intuitiv, men inte när det kommer till gambling. Det är en egen kompetens och är en stor fömåga i vissa lägen, om den användas rätt.

Om en skall veta vad man har förmåga till, så måste man veta vad man inte har förmågan till.

Att få använda sin kompetens är alltid drömmen, men man blir aldrig någon för någon ser en.

Gambling eller att satsa, handlar inte bara om att komma i skuld, det handlar också om en förmåga. Att man satsar på rätt kort, och någon kan även göra det på ett tidlgare tidpunkt än andra. Det man kallar trend-känslighet. Eller som en aktie-analytiker kanske? Eller både och.

Alla har inte allting, men alla har någoting.

Är det bara en låt om gambling? Det borde komma som en riktig trend snart.

Måste det bli allvarligt också, nu som jag var i fallskärmarnas världen.

Om vi säger att målet är att rädda livet på planeten, så känner man spelplattan.

Eller vart man skall satsa.

att jag är en ganska enkel person, eller lite avancerad, för man kan inte ha alla förmågor, de brukar vara jämnt fördelat i befolkningen. VAd jag och en fallskärmjägare har gemensamt? Ungefär inga ting. Jag vet inte hur många gånger jag har landat fel här i livet, och i en fallmskärm så hade Bridget klarat det tusen gångar bättre än jag kan drömma om, men om det var en konkurrens, så ville jag ha vunnit, för jag hade landat suveränt först.