mot

meningen med livet till min far var fyra kasus och diftong.

De har bevarat något av det i norra Sverige, Gotland och i Skåne, som i rauker, och sedan har tyskan detta med fyra kasus, inkluderat ackusativ och dativ. Jag var duktig i grammatik, men nu haltar det, vad heter de normala kasusen nu igen? Dativ lever kvar i bygderna i Norge, och det var min fars fane-sak, sedan faktisk språken eller dilakterna är utrotnings-hotade, allt männsklig går mot ensriktning. Till slut är även språket en mono-kultur. Jag har aldrig klarat att mobilsera min fars engagemang i den frågan, fast nynorsk är ett vackert språk, enligt min far så hette språket Norsk och det andra Bokmålet var Danskan, eller en avart av danskan. Fast jag lärde in bokmålet eller danskan. Jag drog med mig fars stolthet ifrån det han kom ifrån, som suveränt bättre, det bara slank in, en stolthet över det som är genuint, som alltid blir hotad, sedan det inte är normativt. Han var extremt stolt över det han kom ifrån, och det har jag bevarat, stoltheten av att alla kommer ifrån gårdar med lång historia. På båda sidor är dialekterna unikt vackra, och jag har bevarat min mors dialekt, genom hela livet. Fast nu bryter den i alla andra språk och dialekter. Jag är även stolt av morssidan, sedan deras historia är en annan en min familjehistoria, det är folk som har vänd på matjorden i generationer, och som är anständiga folk på båda sidor, fortfarande vänder de på jorden, fast min mormors-mors gård i dag inte är i drift.

Men min mormors gård lever vidare, och fast jag inte äger någon av gårderna på någon av sidorna, så är stoltheten över dem väl bevarat.

Då måste vi ta en dativ-sång och då måste jag vända mig till tyskan för att hitta det. Nu måste jag leta i minnet för var det den sången om? an, auf, hinter, in, neben, über, for und swichen, eller var det den andra som var sången som styrde dativen, och vad hette den nu igen?

Endningen är på -om, uti dalom?? Uti bergom?? Det låter inte helt bra i min mun. Hon gav honom mjölk??? Heter det inte hon*om* på svenksan också?

Vad hette nu den andra sången igen, var det något med Zum? Darum wissen wir nicht?

Aber doch und Scheisse!

Kunskapen haltar.

skratta, det ena är en billedbok, Dejlig är f-jorden, och sedan kommer jämställd-ministern fram i mig, för vi har samma åkomman jag och männen, sedan jag tror också att jag är bättre än dem, jag saknar respekten per automatik, de måste uppvisa något för att jag känner respekt.

Det är något väldig fördomsfullt, som jag inte skall lägga hos någon annan, men jag känner också så, att för att ge respekt, så måste man förtjäna den. Det är väldig många fördommar mellan kvinnor och män, och jag känner mig inte som någon av dem, fördommarna alltså.

Men jag vet att vi generaliserar våra förhållanden i från få ursprungliga förhållanden, som beroende av föräldern, eller från senare erfarenheter, och då glömmer man att det även olika individ, jag kan också värdera dem som en flock, och då kanske man bara backar för all tid. 

Nu skall jag läsa böckerna också och inte skapa fördommar varken före eller efter. 

Jag vet ju av dem båda två, och att det är bra folk, som skriver vad de upplever.

Jag försöker också att vara bra, för att man behöver dem som är det.