i 1991 som jag var och såg på det Doors-filmen, vad är det med dem? Jag känner inte någon andra som gillar dem, och jag vet inte varför jag har fått en så stor hang till dem. Eller fick.
1989-1991
jobbade jag idellt som handläggare i Naturvernforbundet i Bergen. I det fjärme hörde jag om Greenpeace, det var de som klättrade så högt på husen. Egentligen mera spindel-mannen-lika än jag, som även är rädd
för svindlande höjder. Men det var ungefär på den tiden, att jag fick veta att:
För att de hade gjort ett uppköp av Freon-fria kylskåp så gynnade utvecklingen därmed freon-fria kylskåp. Och då
blev jag imponerad. Freon-gasen, skapad i övermått av människan, var med på att förstöra Ozon-skiktet, som skyddar oss mot den skadliga UV-instrålningen. Vi är beroende av en väl fungerande atmosfär, för
att livet och vi skall fungera, vi är beroende av en resilient jord. Men vad var nu resiliens nu igen? Kan det vara jordens motståndskraft, och vem vill komma åt den? Det måste det vara bara knäpp-gökar som försöker
på.
Vad är en freongas nu igen? har det med industri-kemi att göra? och är det en klorerad aromatisk hydrogen-förening? Heter det verkligen förening och aromatisk, det har väl mera med smak att göra på
en fest? Jag är möjligen stup trött. Och varför kan vi inte bara få göra allt vi vill på jorden. När vi är så kort tid här? Som tönten Trump, som hittar på grejer och sina privata faktan
och fiktioner för stunden. Är inte det bara väldig kreativt? Och varför funkar inte det i längden? Ja det ni, kan det vara för att det inte har med faktan att göra?
Det var där jag lärde Heike att känna,
i Naturverngruppen, i Naturvernforbundet, det är hon som är intellektuell och har givit mig så många fina böcker i presenter, även den jag fick i 2017 och som gjorde att jag kände panik. Om jag aldrig hade berättat
för någon om mig själv, och bara försvann, vem brydde sig?
Jag började inse att möjligen var det bara inga som brydde sig, om jag bara blåste bort, precis som huvud-personen i den boken, som jag fick den sommaren,
av Heike. Ett helt liv, var möjligen helt förgäves? Till ingen nytta liksom. Och bara bortkastad liksom, och då fattade jag även mera av livets värde. När det kommer på sin spets, så har livet ett enormt högt
värde, och det är bara när man tar det för givet, att man kan slänga bort det, som vore det bara skrot.
Och dumpad som ett gammalt kylksåp med freon i, i gröften.