och att skapa motsater, för då har man egentligen skapat sig en fiende. Jag tror att människan fungarer på det sättet, även när det inte är motsatser. För att människan är något i relation
till något, så skapas en identitet utifrån motsater. I en omställningsperiod, så kan man inte skapa motsater, för då äger man hela saken. Jag kan häller inte se så många motsater, bortsätt
ifrån när folk skadar Naturen och miljön. Jag såg att den norksa staten hade vunnit saken mot Natur og Ungdom och Greenpeace. Den norska staten uppför sig om en motsats. Och den är troligen det, men den domineras av folk, som
befolkningen inte ser någon motsats i. Och då har det blivit till falska motsater. Vi tar min hembygd och kusinen, för jag känner dem jag gick i skolen tillsammmans med, och då är det kvalité. Många i min
hembygd röstar på just Arbeiderpartiet och FrP, och de jag känner är solida och ordentliga, Men då har vi blivit till motsatser, fast vi gillar varandra. Jag ser ju, när jag har med bra folk att göra och inte. De röstar
aldrig något annat än det de har gjort, sedan de är trogna. Och mina ord, som jag är väldig bekant med, och i bland tykcer hörs ganska storslagna ut, går inte hem hos dem, sedan orden mina är främmande för
dem. Om man inte förstår världen via ett absrakt tänkande, för det är det man gör när jorden blir till en budgett och som mått och grader av t.ex: Skog från urskog till plantage, det låter nog kosntigt
i de nu traditionella miljön, man måste kunde tänka sig skogen, för att greppa den. I Norge är det näringslivet som Kavli och Kavli-fonden och andra från Bergens-området, vid havet, där jag är född
och har studerat, som står upp för klimatet och miljön. De har ett stort havforskning-miljö och traditioner från fiske och som producenter, ja Kavli är känd för sin smör-ost med räkor och liknande i. Okej,
då är det bolaget och inte staten som har tagit ansvar. Det vill säga att motsaten till staten är ett bolag. Folket följer staten, sedan de inte ser störe som störd, och han är inte störd, utifrån diagnoser,
och pirayan simmer lika gott med som motstörms.
Jag tycker det är hemskt, för det är en kamp för liv och mot död, och den kampen fångas inte upp. För att motsatser byggas ut i från skillnader som
är gamla, som inte har ifrågaställs, som kräver en kunskaps-grad och något som ännu inte har hänt. Broarna har inte byggds i mellan, och nu råder det föreställningar om motsater som inte finns, som inte
någon ännu har överbryggat. Är folket en motsats, så är de förlorade. Om jag inte gillar fars parti för att de inte har tagit ställning i denna frågan, så har jag förskjutit dem till en motsats
till mig, och för att jag inte gillar dem ,så gillar inte de mig? Just precis, de har ju också en stolthet. Alla vill mötas på hemma-plan för att kunna bli med och spela på borta-plan.
Det vill säga
att mina ord är inte förebildeliga nog, och då var vi i retorikens ethos igen, retoriken äger viktig kunskap. Det är In Persona man kan ändra på publikens uppfattningar, via människor som vågar kliva fram, se
ut som dem de talar till, och därmed när fram till folk. Jag har skrivit och skrivit och får en respekt av dem som förstår spåket. Men sedan har vi alla som följer sina förebilder, och då har vi dem som är
förebilder, dvs dem som folket tycker om i möten. Det är ofta extroverta folk, som är joviala, och inte som en motsats till dem de möter. Världen väntar också på dem. Sedan miljöbudskapet ligger folk nära,
egentligen, och folk vill inte vara delaktiga i nagativ verkskamhet som ecocide, så finns det ett glapp där imellan det som händer och det som når fram. Jag tror många väntar, även näringslivet, milljörörelsen,
många politker och alla de som förstår problemen. Egentligen har vi inte råd med att vänta. Platsen är ledig.
Att bygga broar är viktig, och att inta forum, och att bjuda inn. För-arbetet är redan gjort
av miljörörelsen och av forskningen. Det finns ingen tvivel om åt vilket håll det går. Och jag är uppriktig ledsen för att den norska staten, olje-giganten vann mot det som var rätt. Det är verkligen så.
Därför är det sorgligt om det rätta upplevas som en motsats till vanligt folk.
Jag är en person som menar att jag trivas med det enkla, det är befriande och inte någon kontrast till nog eller tillräckligt, jag
behöver inte så mycket för att trivas? Så jag tänkte våga köra klimatbudgett en mänad här. Och i antal jordklot. Nu ser ni kanske aldrig något mera till mig, sedan det löftet blir svårare att
genomföra är att sitta dagligen och sprida nödropen från en tinande natur, som inte höras och synas. Det är rutin att skriva, men att leva i pakt med vad naturen tål innebär även att jag står på prov,
jag kan inte längre skydda mig, bakom mina fagra ord.
Och jag väntar med att byta ifrån höst till vinter-tema, det är gott möjlig att vi nu bara har två årstider, sommar och höst, och därmed försvinner
vinter och vår som bergrepp här, meteorologisk.
Jag skulle gärna inte ha varit den som fångar upp nödropen, det vill kännas bättre tillsammans. Många uppfattar det inte som deras kamp, men se det, det var den.
Självförtroende drar människor, så det är väl också bara att ikläda sig det med.