antologin

eller min orkade de tunga teoretiker eller filososfer, det är ju människor som har organisert lite anvancerat tänkande i olika teorin, och det har jag verkligen inte vuxit upp i. Det var simpelthen rakt på sak, idealism, poesi, skönlitteratur, visor och de visa böcker, sedan vi växte upp i en kultur nära kyrkan, på mors-sidan huvudsakligen, och alla meningar satt som stöpta, direkt.

Vi kunde nog många av dem vid tre års åldern. Jag har ingen aning om Mao hade slik swchung i sina utryck. Mycket av det vi lärde, min bror och jag sitter, som stöpta. En del har varit led-ord, och en del kan man köra i andra. Det är en salig blandning, och av ordspråk, rim, reglor, ja ungefär där de fanns tillgängliga. Från gamla historieböcker: För vek, för vek var kungens båge, sedan de tre andra hade en mycket större interess för historian än jag har haft, men god-orden evt saft-uttryken fick jag självklart med, sedan jag hörde dem repeterande.

Det onda dräper man inte med en yxa, enligt Olav Duun, en författare ifrån mina hem-trakter i Tröndelag. Det kan också funka som ett argument.

med dikterna som argument, det blev svårt att säga mot oavsett relevansen.

Denna är träffande: Tek kvar og ein sin vesle stein, så blir min åker rein, nynorsk, och på svenskan:

Tar var och en sin lilla sten så blir min åker ren.

Den sitter som en sten, och är självklar, till man kommer ur ideal- eller idé- världnen, sedan vi hade inte haft all plasten i haven, om folk verkligen skötte sig.

Min far var nynorsk-man eller målmann, som det heter på norskan, han skrev enbart nynorsk, min mor och bror båda språken, och som far skriver jag ett språk och det är bokmål, sedan mina föräldrar let mig gå i en skola där bokmål var skriftspråket. Jag kunde intill perfekt nynorsk på gymnasiet, vi lärde båda språken ifrån en viss ålder.

Efter flytten till Danmark och efter alla årene i Bergen och i Sverige, är både dialekten och skrift-språket förstörd. Jag uppskattar nynorsken, som är baserat på norska dialekter, sedan Norge anammade det danske skriftsrpåket i unionstiden. Men kan inte använda det längre.

Det var min fars sak nummer ett, fast då var det bara en del av sakfrågorna han var brinnande engagerat i. Han var bärare av sakfrågorna. De stora frågorna, där skriftspråket till-hörde dem för honom. Han var kunnig i det gamla Norröna språket och de äldre skriftspråken i Norge och i Skandinavien.

Nu tar vi ett som båda mina föräldrar hade gillat, och som vi därför fick serverad:

Och den kör vi i den passiva grå massan, som inte sköter sina ansvarsområde. Det är ifrån den godast Ivar Aasen:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Aasen

som då har skrivit detta, och honom tullar man inte med. Och google translate finns faktisk på nätet. Gratis!

Och han fick sagt det han, den är precis som serverat på fat för vissa!

🥾

Ivar Aasen:

Til lags åt alle kan ingen gjera;
det er no gamalt og vil så vera.
Eg tykkjer støtt at det høver best
å hjelpa den som det trenger mest.

Og kor du bryggjar og kor du bakar,
d'er alltid ein som det ikkje smakar;
og når den eine då gjerer rop,
så ropar sidan den heile hop.

D'er mange nok som vil domar vera
og le åt alt som dei andre gjera,
og lyte finna dei rundt ikring,
og sjølve gjera dei ingen ting.

🥾 

Say no more! Men just det sa han inte. Men den borde sitta perfekt där i solar plexus!

Precis, de gör absolut inga ting.