för

är i motsats till naturvetenskap en metod där man ringar in och skapar en bild ifrån repetioner och mönster, det är också vetenskap, och kunskapsområden.

Sedan och om det inte har eller hade med mig att göra, så måste man byta fokus och ringa in det egentliga problemet och dets beteende eller uttryck.

För att lösa ett problem, så måste man cirkla in själva problemet, för att lösa det.

Annars vill man upplevas att sitta där. Och det är ju inte meningen.

Och onödigt, man måste lägga insatsen på själva problemet, annars blir det en onödig energi, där det egentligen behövs ett medlidande.

människa, dvs jag har bara läst det jag behöver läsa, jag har inte läst något i onödan, jag läste Le Carré, de sista åren innan jag lämnade, om mulvader och spionen mitt i bland oss, jag förstod något men jag förstod aldrig tillräckligt, för att det är ingen som snackar om sånt, det finns inte forum eller formulerade meningar eller egentlig är det något som det inte går att förstå, utan referenser. Det ligger ett samhälles förväntningar på hur det hela egentligen skall vara. 

Det är ett tema jag är i förd med att lämna, för man tror det inte före man har sett det, konturerna har kommit fram och börjar bli till en bild. Mera eller mindre behövs inte. Och då är det inte något tema mera. Men ingen ting är riktig helt som en hade trott. Det kan komma gott med i framtiden.

För då kommer det att kalllas kompetens. Ja men det beror även på framtiden så klart.

bygde-tullingar, de utdömda, ja det hela såg inte så bra ut för den med empatin

att jag klarade det, det var från level ett till elva på mario-spelet, utan hade jag blivit bygde-tullingen och hade aldrig kommit i säkerhet, smaka på ordet bygde-tulling, det var inte värst, från lever elva till level elva, hela vägen, jag sprängde mariospelet i taket, tänk att aldrig hade kommit sig därifrån, utan någonting, hänvisad till bygden som tullingen, för det kunde man också ha blivit. Utan att ha läst varje bok, ja fortfarande har jag mardrömmar om dem, om jag inte hunnit slutet på den sista boken, hade jag inte hatt någon framtid alls, jag hann sista meningen och hade nära 40 i feber på mattetentan, men jag gjorde det, yes i did it, jag har ju klarat Mario gång på gång, för hade jag inte klarat elva levels åt gången så vore jag inte här, då hade jag gått runt i utbygden som bygde-tullingen, det hela kan simpelthen vara helt nådlöst. Och det var det.

Ingen hade rört ett finger för en, det var ungefär som med prärielagen.

Och det är inte så olika Morgen Kane ändå, det hela handlade om ren överlevnad.

Ren över levnad

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!