äger något, som andra tror att bara en schackpjäs, så ligger man tunt till.

Det är inte precis någon tävlingsmoment, för då har den inget värde. Empati är en förmåga till att se världen i ett speciellt ljus, och det finns ingen konkurrensförmåga i den, och blir det till en kamp om rätt och fel, så har den ingen funtktion.

Man födes olika och alla är inte spelare.

Det känns som om jag har legat riktig tunt till, helt från början, det var inte precis det som gavs något värde, då jag växte upp, det var att ta före sig först, och sedan jag inte har haft den i mig, så blev det: Ingen armar ingen kakor, som de sa om Cato, en idrottsman i Norge som föddes utan armar. Han måste nog ha varit med i paraolymprics, troligen. 

Vissa skämt låter lite klänt, om man nu verkligen har empati med andra. 

verkligen hade kört runt julaftonen, för att köpa andras julpresenter?

Högst troligen, fast det ville ha varit krävjande, då det är länge sedan jag körde. Om jag vill? Ja troligen. Varför? Det kallas empati, tror jag. Stackars den som hade glömt det, så att gilljotinen föll. Att det blir för lätt att snåla? Jag tror jag äger samma livsfilosofi som min far, vad gör det om de snålar? Att de blir snåla? Jag tror inte det spelar någon roll från eller till. Folk blir inte snålare på det sättet. Och vad spelar det för roll, egentligen. Sedan någon ville bli jätteglad för att det var någon som förstod just den julaftonen, hur mycket det betydde.

Troligen har jag också läst för många gånger: Flickan med svavelstickorna. Tänk att låta henne förfrysa i all julmaten. Just på julaftonen. Vilken ogärning. Men vad har det med mig att göra? Just precis. Det är hela Le Miserables i repris, en typ av övertygelse. Det har med godtrogenheten att göra. Och om det faktum att alla behöver ungefär det samma.

Okej och då har jag medgett att det liknar.

Ospännande var ordet, för i bland är man den som ger och i bland den som behöver få.

Och jag har inte varit så jätteduktig på att ta emot egentligen, men om vi tog bort den meningen, så ville det hela se perfekt ut.

Vilken färg har godheten och rättvisan? Som barn struntar man i färgen, och ser vad som händer i en när någon ger en tillit eller förtroendet. Min far hade dessa värden med sig, och jag har hållit fast vid dem, som ett ideal, men i praktiken har det varit svårt. Att vara givmild har stått lågt i kurs, i många av de sammanhang jag har varit i.

Det får jag medge.