Okej då, sedan det kallas hjärnspöken och är ett minne blott och inget drama för alla andra. Det spökar mest på natten, men även på dagen, högst levande de sista åren. Det är som riktiga
spöken, man får aldrig helt greppet om det, det kommer när man är sårbar, och det säger precis så: Jag finns, fast du bara minns. Det är omöjligt att visa upp ett spöke, sedan det spökar bara för
den som är känslig för det. Om jag skall ta det fram i dagsljuset, så spicker det, så att bara inga kan se det.