ja verkligen, de skrämde vättet av en med fiktiva draman.
Det som jag inte förstod var hur präglade de var av kriget, tyskarna hade ockuperad deras hus, de hade säkert blivit tjänstefolk på egen gård,
de två närmaste städerna var sönderbombade, det fanns knappt ett helt hus kvar. De hade inte riktig haft några val, och satt i ett regim, som inte var deras. Men oavsett var vi helt olika, sedan de verkade tro på sina egna
draman. Själv är man mera en en ting, som barn villle jag ut och är en riktig äventyrare, Norge var världens femte störste sjöfartsnation, och drömmen var tydligen på mins låtar att komma riktig långt
bort, från något som verkade kväva livslusten. I deras regim, skulle ingen ting komma ut, allt skulle vara för mera, fast inga fick vara det.