100 000 miljoner varv i huvudet, då jag fick problem med okej eller inte okej människor, så jag förstod jag att inte riktig inte finns någon sådann indelning, grader av känslighet och okänslighet är en
förmåga, men det finns SÅ många och oändliga sätt av olika attiytder av olika åsikter och meningar. Ingen vill vara en människa som inte är okej, och vill försvara sig. Och att kämpa för sina
intressen. I vissa situationer vill det ena fungera och i en annan en annan, de som inte känner så mycket för andra, vill självklart också bestämma, i fall det är det de vill. Det är som ett hav av olika atomer som
skvalpar i överflaten. Det är en kostnad med att vara människa och det är att havet aldrig står stilla. Tyvärr sedan det vore enklare att reda allt ut då, jag har tänkt så mycket att jag känner mig alldeles
sjösjuk av det, och jag tänkte aldrig på att andra kanske också tänkte på precis det samma. Önskan är att inte behöva bara orietnera sig efter sin egen tanke. Det känns som jag är fullständig punkterad
efter det.
Men om en föredrar rättvisan, så får man ta just den biten.