som

hela historian, den smaddrades under en sömnlös natt, hjärnan kopplade ut stort sätt hela den briljante sagan, vi förtstätter på stumparna. Troll är ondskan i den norska sagovärlden, sympatisk nog är att den inte räknas som männsklig, och kanske helt rätt tar en bort det mänskliga i trollen. Männsikor är säkert sällan född onda, om de alls är det, fast det kan man lätt tro.

Norge hade många ganska isolerade bygder. Risen är nog ett dialekt-ord för troll, fast jag inte forstår själva ordets betydelse. Ledare-skribenter är ofta helt ideologiska, dvs de har glasögon som filtrerar verkligheten i en stor-stor grad, vissa ser inte verkligheten längre, och någon kan hamna i det läget att försvarar det de ser intill döden, prestige kan vara ett bra namn på det.

Och sedan beror det på vad man vill, vill man ha kortsiktiga vinster, så sollar man bort det långsiktiga. Denna ledareskribenten hade växt upp med sina smala fyrkantiga Azur-blåa galsögon, ja min favoritfärg, och sedan han inte gillade ändringar, var de precis de samma som då han var liten, och fick fel glasögon på grund av en missbedömd synsfel.

Han jobbade i en tidning som likande på DI.se, som är en spännade tidning. Den har full koll över allt som ändrar börsen, är kreativa och faktisk ganska upplysta och skriver om bland annat klimat-ändringarna. De har tagit ställning för sina läsare men inte fullstädnigt, eller hur? Sedan de redan vet konsekvensera, men älskar sina börsar och den svindlade känslan, när det spetsar till sig, och de tycker om allt det ger av fömånar och glädjer resor restaranter, det är en hypotes, och så är de flesta av oss, vilken lycka när man omges av lyckade folk som inte ligger och vrålar efter mat och lider högljudda. Vore hela världen så bekväm, så hade vi alla varit där.

Denna tidningen som vi nu omtalar, liknade denna tidningen och den drevs proffsigt av kunskap om börsar, och de måste ju alltid vara på allerten för att vara uppdaterade, och det var de. Deras ledareskribent med de azurblåa smala fyrkantiga glasögonen skrev ihärdig, ja precis som jag. Han var mycket ihärdig, och mobilerade hela sitt perspektiv på det han såg.

Ja mera kan en inte begära av någon ledare-skribent, eller hur?

För han la hela sin själ i det. Serni!

eller nu kallad Sam Vete, vill självklart påpeka att det inte är enbart tull det DN.se skriver, de är självklart färgade av att de inte har kompisar som tycker, annat än dem själva. Nu har de ju mig, så då blir det ju lite större svängrum. Sam Vete, är en sträng man, du får inte klanka på dem som inte kan försvara sig, säger han. Och han säger att jag inte har någon koll, och det stämmer.

Så denna sagan skom kommer, handlar inte om någon annan än en man, som föddes med en synsfel, då föräldrarna var lite kyliga, fick han fel galsögon, han hade egentligen astigmatism, precis som jag, men fick glasögon +6, som gjorde att han såg världen lite på sitt speciella sätt, fast han visste inte om att han knappast såg någon ting alls.

Det hela kan ju likna lite på omsorgsbrist, eller hur?

becerat på folkäventyret, nerskriven av Asbjørnsen og Moe: Risen som ikke hadde noe hjerte på seg: http://runeberg.org/folkeven/012.html. Nei inte grisen, men risen, och redan kan ni börja bita naglarna, sedan omskrivningen blir: Ledare-skribenten som hadde ett hjerte på sig!

Löp och köp! Eller boka den via min streamingtjänst, redan Nu!