som

året blev det ingen skörd, på grund av min otålighet, frön är inte så folgliga att de växer upp på annat än sitt eget sätt, som måste anpassas, efter deras behov.

Jag tror även nätet har en datum för sitt slut. Nu råder en viss maktdelning på nätet. Det finns så mågna illsuioner, för maktens drivkraft är att få bort alla andra, maktkoncentration och konsolidering av makten till allmärkighet. Det är ju en stark drivkraft, den så skadlig, men där dras makten till at vilja sitta själv som en despot, och härska över ett rike. Det är dömd till förfall, sedan den makten är bacaerat på tvång och utrotning. Ingen har kompetens till att styra över jorden. Vi ser ju olika olyckesfall av det runt i världen just nu. Alla är dumma på sitt sätt, men där har inte jag min dumhet, fast många har, så jag ser och ser sönderfallet i spåren av makten.

Jag hade önskat för våran skull, att vi kunde vår historia om igen och omigen till de som kommer efter, som en lång linj som fortsätter utan avbrott, och som ser när det går snätt. Och vi behöver instutioner som säkrar att inte olämpliga despoter tar över makten, sedan så många dras åt dem, och demokratin inte kan skydda oss mot det och dem. Det finaste på jorden är livet i sig själva, också barnen. Det hade varit fint att få berätta vår allas och min historia muntligt vidare, och sedan tar den nya generationer över regin.

Sedan det är en tid för all ting. Eller allt har sin tid.

Beslutsamt har jag betsämd mig för att bli en självförsörjande enhet, som en måste bli om männsikan skall ha en fortsättning. Min far är förebild, han recirkulerade allt. Plast och papper brände han, vi hade värmen delvis via väd-omn, och allt matavfall förde han tillbaka till jorden, i sin åker. Plasten han brände är ett lite problem, men det var nog det bästa sättet. Vi hade bil, men det var den enklaste Golf-en, som blev utbytt varje 7 år cirka, utan någon teknisk finess, jag tyckte de skulle ha radio i bilen, men det blev det inte. Metallet lämnade han på sjukhuset, som måste ha haft ett recirkulerings-system.

Att ta vidare beslut är att övergå till att berätta, om det som var bra i framlijen. Totalen är inte bra. Jag hade fortfarande valt bort familjen om jag kunne. Det var inte bra för min del, men vissa delar av den var ju också okej. Och låt oss därmed lämna den biten. För det är meningslöst att sura över det, den enda som inte mår bra av det, är jag.

JAg är ingen odlare, det har jag vetat sedan jag var liten och fick hjälpa till, jag kan odla en potatis, men 1000? Som ser lika ut, det är självklart inte så stort, för jag börjar tråka i den grad att jag försökte att lämna åkern.

Men om vi vill överleva, så får en det beslutet om självförsörjning och ett cirkulärt och ett eget slutad system, där input och output, blir så liten som möjlig. Vi får inte förstöra jorden med skadliga avfall och utsläpp i luften i sjön och i haven eller i jord och mark. Lite längre fram tar det livet av oss. Det hörs lite spännande ut att försöka, lite okänd mark. I större måttstock så måste man vara en del av ett större, eller en andel. Det är få som själva kan hålle uppe ett system. Den baseras på att någon hämtar plast och papp och metaller för återanvänding. Och att vi slutar helt med plast och allt som inte kan ingå i vårt rena system. Om man skall odla, så måste det ingå i ett lite större system. Vi skall ju ge mat till alla i samhället vårt. Och det ifrån solen, eller vinden eller vatten? eller vågar, som energi-försörjning sker, beroende på var man bor.

Jag har tänkt att köpa ett kompost-system, ja fram i tid. 

När vi körde bilen på längre turar, hela famljen, så sjöng min mor och jag tvåstämd, Alle fulger små de är, och Vi vandrer med freidig mot.