som

dåliga drömmar, men också en väldig välskriven Bok av Emily Bronte, som är en favorit i bok-hyllan.

till mardrömmar.

Jag har i bland tyckt att livet är lite av Kafka, symptomen är sömnlöshet och mardrömmar, som gensvar på jobbiga ytre situationer.

Det är en dålig mästrings-strategi, och en stor okunskap om vad som är orsaken till sömlöshet och mardrömmer, som leder till eget skuldbeläggande. Det har varit som en oförmåga till att fråga om hjälp. Via mardrömmar får man kontakt med det som man inte ser, men som spelar sig ut på en scen som inte är helt omedveten, men häller inte medveten, om orsaken.

Det är också ett gensvar på annorlunda livserfarenheter, som gör det svårt att kommunicera via livserfarenheterna. Det är också en allt för tidlig övergivenhet, jag vet inte hur många kafka-liknande situationer jag har varit i som riktig ung, I -25 minus kuldegrader, väntande på en buss mitt i natten, som en inte vet om kommer alls eller inte, vandrande i folk-öda gator, gående mil efter mil, i bland i fullständig fel riktning, och antingen så dör man bara, eller fortsätter man bara. 

Det innebär en stor förmåga till att uthärda, till tross för att folk sviker en, en standhaftig vandring mot ett mål, som måste omformuras, sedan båda målet och vägen ligger i dimman.

Och det är en tid för att lära in enkla grepp, för att be om det enklaste, det är ju inte så att livet är omöjligt. 

Men det är också så att alla och envar inte passar för en, och så är det för alla. 

Och att visst kommer det en dag då det inte blir aktuellt mera att prata alls om inga ting. I det centrumet finns andra teman, som är långt viktigare.

Slingor av låter har fest sig i huvudet igenom åren, och har blivit meningskapande. Som en ledtråd.

Och livet har alltid fungerat stort sätt bra, om den yttre omgivningen har fungerat bra. Det speglar alltid verkligheten runt, ungefär som en gradstok, ett barometer eller en våg.

Jag kan inte äga eller släpa runt på något som inte var mitt.

Jag har verklig haft stor glädje av många böcker undervägs. Det var en av mina favoritböcker: https://en.wikipedia.org/wiki/Wuthering_Heights

Jag läste boken då jag var ung ungdom.

 

 

 

 

att läsa en bok av Kafka.

drömmen? Men ville man ha varit förutan det som hände där på 60-talet, en musik och kulturröelse, som visstnog tog slut med Trump, eller innan, en eller annan gång på vägen mot det övermogna samhället vi har nu, och som snart pajar. Måste allting ha ett fruktansvärd slut? och blir drömmen om LA, i stället till en föreställning om innelåsning LA? som en gång i tiderna före-späglade hela värden om att alla drömmarna deras fanns det hopp i.

till Kalifornien; för kort? I dag är det en grå vårdag.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!