som

för allt.

Igen är jag tillbaka till läget där jag gärna vill ut ifrån den digitiala välden och tillbaka till de sociala sammanhang som jag har haft, och där trots allt det finns riktig närhet och kommunikation. Men inte än i en sammahang där jag inte är med och formar premisserna. Samtidig är det meningsskapande att vara med och möte folk via nätet, och så länge det bidras, så är det meningskapapande, och det är kanske människornas roll på jorden. Men sedan kan det övergå till att folk klamrar sig fast, även jag, för så länge en är med, utgör man en faktor, som även kan vara en maktfaktor. Eller man kan känna att det ger en betydelse. Men det finns säkert arenor för annat meningsskapande. Efter Coronan så kommer nog ordet isolation att få en ny betydning för folk, som utanför alla sammanhang. Att klamra sig till livet och till makten, är ett problem, och betyder att de flesta måste släppa sitt engagemang någon gång, för att släppa fram de nya. Ordet gemenskap, där man möts ungefär som lika, och utan krav om att vara ensriktad, är ledordet. Nu har jag rörd så mycket runt att tråden att next level och det, har hamnat i blind-zonen igen.

Men på något sätt berättar även Corona att det är inte så långt vi skall här i livet, och att det hade lönat sig att följa långsamhetens lag. Sedan så gäller det att komma sig dit. Eller kanske simpethen bara vara där man är, sedan det säkert har precis samma funktion.

var en film för väldig länge sedan.

I dag var vi på promenad i bokskogen vid Hall, en skog vid gamla härrgården som står bredvid fängelset. Där växer backsippan i skogen, och är som ett rudiment efter all utbyggnad längs kanalen, som var den natuliga platsen för backippan, i hela Mälardalen? Hela eksogen i Glasberga  förvann över natten, och jag har varit rädd för att bok-skogen och backsipporna skulle lida det samma ödet. Sedan värmkraftvärket Igelstad, värkar sluka även virket. Det tog ett par timmar att komma dit med bussen, 783, mot Nynäshamn, och stoppstället heter Hall. Super-Tjejen var med, hon är en äkta superhjälte och ville nog gått i äld och vatten för dem hun tycker om. De byggde en båthamn bredvid bokskogen och har nog tagit för sig lite mera med.

I dag, då vi kom dit, var vägen till skogen spärrat av, båtklubben hade precis som fängelset satt upp höga staket, och hade spärrat sig själva inne där. Det stod en gubbe där och vi frågade varför de hade spärrat den natugliga vägen in i skogen. Han sa det allt var kommunens fel och alla dom andras fel, och plötsligen gick den röda brandvarnaren i huvudet mitt i gång, den gör det omtrent aldrig längre, och jag sa till honom, om han visste att det var folk som honom sitt fel, och att folk som honom förstörde Sverige? Jag frågade om han hade hörd om den sjette massutrotningen och om hur den gick till. Dummern vissste inte det, och plötslig var vi i Töckfors eller Tröckfors, grens-staden mellan Sverige och Norge på E18 och just i dag rear de ut rökt svensk svinstek för 9.90 per kilo, i en av dom tre affärerna i Töckfors eller Tröckfors. Där de goda norrmännen just storhandlade svensk kött, och öppetiderna är ifrån 00.00 till 24.00. Just i dag snart tar de sin första bit av något de tror är en vanlig svensk rökt svinstek och det är det inte. Försåvitt finns det även vild-svin i och vid bokskogen, men så kunniga är inte de dumma normännen att de förstår vad de äter.

De andra affärerna i Töck eller Tröckfors? Den ena heter just Kött & Fläsk, den andra heter bara Sprit och den tredje heter Stormagasinet Porr Tobak & Lösviktsgodis. Och de goda norrmännen har sedan länge gillat att alla de goda ting var tre, precis som i ett Kinderägg.

Ja, ungerfär så flög tankarna i dag. Det var nu en månad för tidig för Backsippan, och vi fick gå hem, då det var tre timmar mellan varje buss. Vi vandrade hem bakom Igelstadverket och deras förstörda bak-gård, men över oss svevade en rovfågel, precis som för en del år sedan då skogen var hel bakom verket, och el-ljusspåren slingrade sig genom den skogen. Det var inte en bokskog men en blandskog.

Men rovfåglen hade inte gett upp.