blev så pratad ner, att de kunde egentligne aldrig bli till folk, vissa har jag haft kontakt med, men vissa har jag knappt sett. Och i bland har jag tänkt, att måste de nu leva upp til sitt rykte. Men jag känner dem inte stort
sätt.
Från 10-20 lästa ungefär allt jag kom över, men ingen har någon gång nämnd det att jag alltid satt med huvudet i en bok, men det är enorm mängd böcker, och sedan kanske 700 av de 7000 böckerna
var om sista världskrig och medborgarerörelsen, och att det var de böckernar jag läste så blev min egen moralska kompass sylvass. Vid ett kan man inte bara säga att man följde order, den dagen man faksitsk är och kanske
skickar folk, barn in i konsentrasjonsläger, skruvar på gasen och sedan röjer ut de. Det är så många roller där av att följe order, sin roll, det var fullständig lagligt, det var stimulerad från de över,
det var rätt, det var gynnad, det gav lön och semester, det gav förmånar, de fick utmärkleser, och som idag, då utrotningen är satt i system, i full regi, så ger rollen av att inte benämna det, lönepåslag,
det ger god lön, semestrar i fattiga länder, det ger rätten till att dricka vin på fina restauranger, det ger fortfarnde status och det ger en rätten och rättigheter.
Vid en punkt i varje samhällen, så
deltar man inte längre när rollen eller uppdraget har blivit synonymt med att tillåta, täcka över, dölja och längre fram utöva och utföra exekutiv order.
Om jag trodde att de hjältarna jag läste
om var mallen och normen, och det trodde jag, för böckerna var ett försvar för den som inte överlevde, elle så vitt överlevde, så måtte jag få lite problem med åren, då det folk gjorde inte
var särskild idealiskt, och jag förvånades mycket över dem och världen för övrig, sedan de verkade inte följa det som jag hade läst in.
Egentligen är kriminal-litteraturen också ett försök
på att ställa allt på sin rätt, någon gjorde det, och någon har ett ansvar, Och sedan har vi dr. Phil, som är det subtila ansvar. Någon bär ett ansvar i siutationen, egentligen alltid.
Men det är
först när det kommer på sin spets att det blir den allvarliga leken, då man farktisk är deltagande och i gruden med skuld. Eller inte.
Vid en punkt är det avgörande vad DU gör. Eller inte gjorde.