och

Jag har dåligt självförtroende.

Men är det inte självkänslan som är dålig? Men jag tycker jag har ett värde.

Det är bara att när jag skall bli bedömd, så kommer jag till kort.

Jag kommer till kort, därför att jag har dåligt självförtroende.

Detta blir ett hopplöst cirklelargument, jag har ett dåligt självförtrornde, och därfor blir jag bedömd för att inte duga, förr att jag har mitt dåliga självförtroende.

Jag delar den åsikt, jag är ju inte bra nog, för att jag har så dåligt självförtroende.

Något skorrar här, vem dömmer vad och vem och när och varför.

Där ser ni hur smart jag är, jag ser inte bristen på logik i detta.

Det har följt mig genom livet som en sanning, jag kommer att komma till kort alltid, för att jag tror på mitt cirkelargument. Och för mig är det inget cirkelargument, det är ett fakta:

Jag tror att jag är mitt dåliga självförtroende, och därför blir det som att det står:

På rea för 9.90 och ingen kommer att köpa den, för på den står det att den är på rea för sitt dåliga självförtroende.

Snacka om genial lösning, för att stjälpa det till sig för sig själv, och ännu inte fatta var i argumentationen argumentet inte håller.

Att komma till kort, för att jag är för kort, typ.

Om det är något jag saknar så är det det. Det är ju ingen sjukdom, men typ en akkilespunkt. Nu har jag fått just denna feedback i de sammanhang jag har varit. Om det är illa? Tja det kan säkert utnyttjas, jag borde inte kliva ur skåpet med dåligt självförtroende, eller hur? Det har inte funnits andra förväntningar på mig, än att helbreda mor. Men fakta är det så att det är så det ser ut i dag. Nu bor jag själv och har ingen andra att gömma mig bakom, den introverta sidan, måste bli den yttra, och där måste jag även kunna stå på mig, rent extrovert.

Jag har folk runt mig som utnyttjar min plikttrogna sida, utan känslan av de förmåner det kommer därifrån. Jag har en skyldighet i att försöka sluta med mitt dåliga självförtroende, som då bara gynner dem? Att ha nära folk, som utnyttjar sidan, borde ju vara en starkt motiverande faktor? Nej, inte just precis, det vore ju lättare att bygga upp den, om jag inte paralellt dreneras?

Eller är det bara en ny ursäkt för att stanna kvar i skåpet?

Om det är skämmigt? Garanterat, det är skämmigt att vara allting, som inte handlar om att ta före sig i dagens samhälle. Det är bara trump och alla som är tagna i den stora norksa pedofilihärvan som inte har något att skämmas över, då de tycker det är en mänsklig rättighet att ta före sig på andras bekostnad. De som verkligen borde skämmas gör det ju inte, så då blir det mångadubbelt på oss andra.

Allting söker sin jämvikt.

Eller kanske även, den minste motstånds väg?

mitt osedvanliga goda humör ligger en oro, usa har alltid varit en garant för att inte skurkarana tar kommandon, det är lite som spider man alltid har funnits på plats, och skurkarna i schack matt. Men om nu skurkarna har vunnit, då finns ingen garant i världen längre, den ena superskurken efter den andra kliver fram på scnenen, det är först nu jag förstår att detta är allvar, denna galningen tänker inte förlora, det är som en klon av dåkter streinchlåv och superskurken hulken, det är frankenstein och drakula, det är som på galenhuset, de som jobbar är de galna, detta är fruktans värd illa, och först nu förplantar sckäcken sig igenom min späda kropp, jag fryser till en mumie, och jag tappar blodet ur årerna, då jag såg vem han hade vald med sig på teven i kväll gick allvaret upp för mig, han menade faktisk det han sa, han tänker göra landet till superskurkaranas frizon och runt om i världen tar han de snälla, från och med nu är de snälla huvudmotsåndare, och för att inte förlora livet och för att klättre i detta samhället, blir massan till monster. Science fiktion här igen vunnit, drakula är loss, och från och med nu är vi alla fritt villt; akta strupen, detta är inge spök, det är på allvar, och ingen spök råder bot på spöken.