Jag har dåligt självförtroende.
Men är det inte självkänslan som är dålig? Men jag tycker jag har ett värde.
Det är bara att när jag skall bli bedömd, så kommer jag till
kort.
Jag kommer till kort, därför att jag har dåligt självförtroende.
Detta blir ett hopplöst cirklelargument, jag har ett dåligt självförtrornde, och därfor blir jag bedömd för att
inte duga, förr att jag har mitt dåliga självförtroende.
Jag delar den åsikt, jag är ju inte bra nog, för att jag har så dåligt självförtroende.
Något skorrar här, vem dömmer
vad och vem och när och varför.
Där ser ni hur smart jag är, jag ser inte bristen på logik i detta.
Det har följt mig genom livet som en sanning, jag kommer att komma till kort alltid, för att jag tror på
mitt cirkelargument. Och för mig är det inget cirkelargument, det är ett fakta:
Jag tror att jag är mitt dåliga självförtroende, och därför blir det som att det står:
På rea för 9.90
och ingen kommer att köpa den, för på den står det att den är på rea för sitt dåliga självförtroende.
Snacka om genial lösning, för att stjälpa det till sig för sig själv,
och ännu inte fatta var i argumentationen argumentet inte håller.
Att komma till kort, för att jag är för kort, typ.