Om det är något jag saknar så är det det. Det är ju ingen sjukdom, men typ en akkilespunkt. Nu har jag fått just denna feedback i de sammanhang jag har varit. Om det är illa? Tja det kan säkert utnyttjas, jag
borde inte kliva ur skåpet med dåligt självförtroende, eller hur? Det har inte funnits andra förväntningar på mig, än att helbreda mor. Men fakta är det så att det är så det ser ut i dag. Nu
bor jag själv och har ingen andra att gömma mig bakom, den introverta sidan, måste bli den yttra, och där måste jag även kunna stå på mig, rent extrovert.
Jag har folk runt mig som utnyttjar min plikttrogna
sida, utan känslan av de förmåner det kommer därifrån. Jag har en skyldighet i att försöka sluta med mitt dåliga självförtroende, som då bara gynner dem? Att ha nära folk, som utnyttjar sidan,
borde ju vara en starkt motiverande faktor? Nej, inte just precis, det vore ju lättare att bygga upp den, om jag inte paralellt dreneras?
Eller är det bara en ny ursäkt för att stanna kvar i skåpet?
Om det är skämmigt?
Garanterat, det är skämmigt att vara allting, som inte handlar om att ta före sig i dagens samhälle. Det är bara trump och alla som är tagna i den stora norksa pedofilihärvan som inte har något att skämmas över,
då de tycker det är en mänsklig rättighet att ta före sig på andras bekostnad. De som verkligen borde skämmas gör det ju inte, så då blir det mångadubbelt på oss andra.
Allting söker
sin jämvikt.
Eller kanske även, den minste motstånds väg?