Det positiva är att det har tappat kraft, det negativa bakåt, det kan få bli en komedi av det. Men hur förenar jag två så olika sider som anhörig och miljöidealist, så att det gynnar mig och blir till
en enhetlig och samverkande kraft. En styrka där båda sidor är integrerade och spelar på lag? Där inte den ena urhokar den andra.
Jag tror det handlar om tid, tid att låta de hitta varandra och bli mig i dag. Jag tar
e lungt med Facebook och miljö och bakåtblickar i onödan, det är ingen anledning att jäkta någonting. De på Facebooken har nog med sig själv, de märker inte min frånvaro, och gråter inte över
den. De kämpar själv kampen om att bli sedd och hörd, och fokusen ligger på gillanden, och inte de som inte tycker eller inte gillar.
Själv får jag börja orka mera av vardagen. framtiden är lika blank som förtiden,
men tänk om det jag har änder upp i synergi? och då kan man ju räkna med mig på ett eller annat sätt.