uppriktig, jag kan aldrig bli stor, då transformeras jag till en korsning mellan Mr Bean och Bridges Jones. Och det ville se väldig oaptitligt ut på Nobelmiddagen bredvid knugen, ääähh, sorry: Hans majestet Kungen. Det blir som äld och vatten, och allt sätter sig i halsen vid blotta tanken.

För en Emu kan inte bli en sångfågel och en sångfågel kan inte bli en Emu.

Och då är en Emu en struts-fågel. Då är strutsen en fin fågel och säkert utrotningshotat den med.

Deras ägg är världens största cell, där kan man se hur en cell är byggd upp. Men man utrotar aldrig, för att se något. Det går en vass gräns före där.

författare skrev om de små liven, och sedan blev de förstorade. De stora författare har oftast empati och borde inte hamna i den trånga finkulturen, det är allmänt, och alla behöver tillgång till att kunde se uppriktig på vad som är betydligt. De måste i alla fall få möjligheten. Innan dramaten tar patenten, på de riktiga draman.

på onoterna.

Ett tag följde man med på racet, mobiler när de var 10. Prylarnas ära och gränslös föräldrar med anledning att barnen inte skulla mobbas pga de inte hade det de andra hade. Ärlig talat, de behövde inte alla prylarna, barnen blev ytliga och barnen mobbar oavsett.

Föräldrar ska sätta gränser och inte följa med i galenskapen. Barnen behöver få, men inte i form av obegränsade prylar. Därmed har en varit med på galenskaparna och sitter i glashus.

Notabene: vad är skillnade på guld och muld? Det ena glänser och det andra inte?

Svar: Den ena är oviktig och den andra inte!