rymmer inte svåra personer, den har inte kapcite´för det. Och det är som jag har fick en överdos av det. Okej den vill inte vila än, den kör runt och runt som om vi kronisk och vilolöst pendlar förbi Töckfors jämnt.

Förbi centrumet, som kallas 'ködets lust' av några, så finns det en fint vattendrag, èn fors och det fanns ett trevligt gammalt fik.

att det är som om jag har kört igenom livet i 190 km/t, själen står kvarglömt på Töckfors eller Tröckfors, den är lika sunken som stället, ungefär. Och jag är inte riktig hel, för bitar av mig fanns längs hela vägen, det gick för fort och det var för många krav och jag hängde inte med, jag försvann länge innan töckfors, för att jag försökte möta och förstå alla tokigheter som körde förbi minst i 195 hela snabba vägen, och jag klarade inte att hålla tritt. Typ ungefär.

prickar vi av högkäsnlighet på cirkeln igen, en som behöver lugn harmoni och som inte hanterar för mycket, för många och för stort eller för fort. Långsamt, stadigt, tryggt. Tjejen är den perfekta macker, hon har accepterat mig genast, och hon byter aldrig synspunkt, ja om inte jag skulle byta fullständigt. Det är nog omöjligt, sedan så flexiblet är det inte. Att gå över sina gränser, eller att andra gör det, blir serni, bara inte så bra. Långsamt måste världen ändra sig för långsamt blir allting till. Och Paris, ja det är bara varje jubel-år, och ja visst är det trevligt, och roligt.