barnen de växer upp i falskhet, med snädvriden livsstil, oärlighet, och måste antingen lära in det, eller svika sina grundläggande perosnlighet, vem vill vara fake?

I en fake värld, så kan man inte lära någonting, man kan inte läsa något, för då låter allt snätt, eller så måste man läsa bara en viss litteratur. En klan, eller en familjeregim, men utan större brädd. 

Vill man ha barn ha barn och det vill man ju, sedan det ger status, så lär man in i dem som vore de ofria, och kan aldrig välja, eller så blir de hänvisad till Agatha Christie och Läckberg, och så vidare, eller bli  som en kriminalreporter eller en detektiv eller en grävande journalist. Men dem är det inte så många av, sedan det kostar något på riktig att inte bara anpassa kappan sin efter vind-riktningen och med snitt och med fickor för att impa på andra. Det kanske kräver långt mera än de flesta har? att se på det hela med kritiska glasögon.

Men det gynnar totalen och det är det enda sättet om inte hela civilsaionen skall falla lite längre fram. Det kräver ett pathos, och vem lärer barnen det, att inte följa efter alla de andra?

Frågan går vidare, och sätt nu inte den fina middagen i halsen bara!

Kompis-skap, drickebrödre, Calle, Fjalle och Crille, i tre-enigheten, men bara för att få fördelarna och förturen, att vinna gamet, frimurarelogen och riddare-edar, katokomber och hemliga rum, lojalitet till något man vinner på, ingångsförträde, ingångbiljett, hemliga klubbar, spel och spelare, det är säkert i den mänskliga naturen eller en omogenhet, det är riddareslag och dråpslag, det är underhållande och gömda avtal och traktater, det är underjordiska gömmen, det är dyra klockor och det är ytan, det är en ordning, en rang och given slut, det är mulvader och spioner, det är en hel kunskap, det är kriminal-litteratur och serier, det är tävlningar och det är det samma på ny och påny, sedan fantasin är ganska begränsad, det är i ett gränsland och det kan ge adrenalin och andra höjder, det är en del av det hela, och det är ingen hjältedåd, men det är häller inte meningen. Det är badpoolar och det är solkrem, det är märkesglasögeon och det är roligt ett tag. 

Nu läste jag även många spionromaer, av Le Carre och flera, vad i all världen lärde jag, bortsett från att det faktisk finns? Det är fartigt och det ger kickar, det ger många författare något att skriva om, så att de tjänar pängar. Det går att lägga fokusen på spelet, eller på saken eller på sättet eller som gudfader-filmerna på nätverket. Det är torpedos och våld och det är säkert någon som trivs där med. Det är journalister och allianser med poltiker, det är lönsamt och det kan kännas bra. Och sedan kan man dela månag goda måltid på restauranger och sedan kan man nedrigväriga folk som inte når upp till deras standard.

Ja det kan kännas bra, sä länge man inte börjar att tänke för myciet efter, för då kan man få skav-sår i hjärnan. För någon sviker man, när man gynnar någon annan.

så finns det en slughet i världen, att man kan planera in ett brott, så att det blir osynligt på överflatan och sedan anpassa det till de ytre omständigheter, så att det aldrig blir någon öppen scen. Finns det i verkligheten sådanna brott. Man avleder uppmärksheten bort ifrån vad man har gjort. Det är inte så ovanlig i politiken, ett spel för gallerit, som om ingen vet vad Equinor håller på med, inegn äger ansvar, då de säger att det visste de inte. Nehej, det är så lätta undanflykter och om de funkar, så blir det lätt att aldrig äga någon ting, och lägga det över på någon annan. ÄR det verkligen en metod och funkar den i verkligheten, är det sä lätt att ljuga och köper folk det så lätt? Är det hållbart, ger det en bra och säkert ledning av länder? Är det en annerkänd metod, är det okej, är det så man leder någonting, och hur länge går det bygga vidare på?

Jag borde ha lärt något av de 67 böckerna jag läste av Agatha Christie då jag var 13, men jag tror faktisk fångades av Agathas sätt att presentera verkligheten på, och att det var en sida av saken, men att det finns många sidor som hålls undan den öppna scenen. För att det är lite för lätt att göra det. Det måste vara så det är.