Jag läste något Frankl hade skrivit om vem som överlever läger och krig, och enligt en av tre förmågor var att ta före sig, och att jag har vetat länge att det är min sämsta förmåga. Det blir som en spegelbild av min far, han ställde sig automatisk sist i kön, och då jag drömde då jag var ungdom att det hade blivit en lucka i väggen då jag gick på Högstadiet, och jag stod sist i kön och då det kom till mig så var det slut på tentapappren, så är det en precis beskrivning av verkligheten. Jag har alltid vetat att jag inte överlever ett förlis, jag kan inte gå över lik, och jag automatisk gått i gång på att hjälpa de andra. Hövlig försiktig och hjälpsam, det låter inget när det kommer till överlevnad. Min far tog sig fram på duktighet och inte på förmågan till att gå över lik. Han kom försåvitt långt ändå. Jag känner inga som är så, men då lärde jag inte att känna mina farbröder. Jag brukar att betala för mig, lite mera än det kostar. Andras hjälplöshet triggar hjälpsamheten, och jag har svårt för att se på situationen där andra inte får det de behöver.

Man kan säga mycket om det, men när det kommer till ren överlevelse, så ligger jag riskigt till.

går också med barn som klagar när de dör. Det får nu bara vissa gränser. För klagandet.

är egentligen porrbutiken, alla norrmännen röstar på partin som inte hindrar dem att gå in där fast klockan snart slår 12 eller 00.00 på söndagsnatten, det är kärnfrågan i den norska politiska debatten, det är den enda viktiga saken på jorden. Den bär norrmännen genom vardagen och gör dem stora och mektiga. Vem vill sätta gränser för deras viktiga behov, det får finnas vissa gränser. Och det finns det inte, sedan norrmännen delar samhörigheten för deras fanesak. 

Inga sätter gränser för en Normann häller. Klart att alla norrmännen är överensa om det.

Gränser? Vilka diktatur det finns! Det finns mycket att fira i Norge.

Och i djup konsensus firar de.