Man går inte bara i väggen, man går längre, man går snart igenom den.

Bara artigt, och högst ofrivilligt roligt, nästan död roligt.

vad gör man när man ger något som någon inte vill ha, man gör bara inga ting, sedan det är inga ting att göra åt det, vad gör man när man inte längre kommer in på mötet, man kan inga ting göra. Och väntar artigt. Gratis knäpp? Ja lite kanske. Huvudet ristar ofrivilligt av skratt, medan kroppen stelnar ofrivilligt. Knäpp? Eller en stor tönt? En osynlig stor tönt? Nej tyvärr en snart översynlig tönt, XXXL, men varför bli man bara det man inte vill vara: En översynlig tönt.

Vad pinsamt.

Innan sommaren, måste vi slå fast: Att bara inga, är inga. Det är essensen i medkänslan.

och blommor och barn som springer barfota över ängarna, som är lyckan! Som jag helt uppriktig känner den.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!