Det är så vitt jag klarar att passera ett, och jag måste nästan be om nåd, det är forum som jag inte klarar av. Jag kan göra det i fall det blir kniven på strupen, och den samma känslan har jag haft,
det känns som alltid, fast det inte var så, alltid. Att folk tycker det är udda, okej då, då är det säkert det, men ändå måste jag melda pass. Det går inte, det är bara en tidsfråga till
jag kliver helt ut ifrån vissa fora. Det är långt trevligare på riktig, och över en fika med riktiga kakor?
Ja det är trevligare. Författare, nej det tror jag inte, tänk att gå på rea, året
efter för 9.90.
Det är också att använda sina krafter på rätt sätt, någon stans där man gör en skillnad som inte går på bekostnad av någon ting. Och där börjar fortsättnigen
av denna boken, som inte reas ut någon gång någon sin. Vissa männsikor vill man inte mista i denna boken eller Face-boken häller, och även ifrån Facebook och miljöarbetet har jag knytat band som jag helst inte vill
överge, för jag ser trots allt folken, där och då. Fast efteråt försvinner de helt, om man inte delar med sig att man verkligen har sett dem. Och i vissa fall blir det till en större förlust.
FAst det beror
alltid på, sedan alla relationer baseras på ömsesidigheten.
Skynda på, innan anmälningen i webblådan blir full-bokat!
I alla dagar, varför går inte folk på DEN kroken? Ja DET ni!